Sorteringsproblem

Det är så roligt med en ny kamera. Jag har tagit massor av bilder och inser att om jag ska plåta i den här takten och dessutom vill spara alla bilder måste jag nog köpa en större hårddisk eller bränna ner bilderna på cd. Jobbigt. Borde också tänka ut ett bra sorteringssystem, så att jag lätt kan hitta rätt bild, när jag behöver den.
Måste jag döpa alla bilderna? Är det i så fall viktigt att veta när det togs eller är det viktigare att veta vad de förställer?
Ett lätt sätt är ju att göra en ny mapp varje gång jag tömmer kameran som jag namnger med dagens datum… eller är det svårt att komma ihåg när jag tog just den bilden jag är ute efter då?
Eller, så gör jag en mapp som heter ”hemma”, en som heter ”sommar” och så vidare, men det känns inte heller bra.
Kanske ska fråga Gitz, sorterarnas häxmästare.


Vår fina lada


Vår fina hundvalp – Gin

Och nu över till löpningsprojektet.
Har funderat över vilken tid på dygnet som det är bäst att springa. På morgonen, kanske, men det har visat sig vara svårt att få tiden att räcka till för det. Så, det får bli någon gång under dagen. När jag är på jobbet är ju lunchtimmen bäst (måste ju jobba lite också…). Det tar ju bara 20 minuter så jag hinner både springa och äta på lunchen.
Då infinner sig frågan, äta före eller efter.
Har provat båda alternativen. Inget är bra. Jag är alldels för hungrig för att kunna springa bra på fastande mage och är alldeles för mätt för att kunna springa (och samtidigt behålla maten) när jag precis har ätit.
Det bästa vore nog att äta lite före, sen springa och efter det äta den ”riktiga” lunchen.
Detta ska snart testas. Klockan är nu 11.55 och jag har just druckit en Verum Hälsofil (ska ju vara nyttig, sägs det). Ska nu byta om, springa och efter det äta en vegetarisk lasagne (nyckelhålsmärkt, så klart) när jag är tillbaka.
Återkommer med kommentar om hur det fungerade.

Ska det vara verkligen så här??? I repris.

Det här blir ju bara värre och värre. Ska det öka så snabbt?
Kanske ska jag förklara, för de som inte känner till det, hur min löpträning är uppbyggd.
Det är anpassat efter riktiga ”gröngölingar”, alltså såna som jag.

Vecka 1 springer man i 30 sekunder (det låter lite, men försök själv, om du inte gjort det förr… man blir förvånad och CHOCKERAD över hur mycket det tar emot), sen går man i 90 sekunder. Detta upprepas 10 gånger. Då har det gått 20 minuter och man kan med gott samvete krypa in i duschen.
Vecka 2 springer man i en minut, går en minut och så vidare i 20 minuter.
Nu, när jag kommit till vecka 3, springer jag i 1,5 minut och går lika länge. Upprepas 7 gånger. Det ska inte ta mer än 20 minuter, därav de minskade repetitionerna.
Sen ökas ”spring-tiden” på vartefter, på bekostnad av ”gå-tiden”. Till slut, efter 11 veckor, är det meningen att man ska kunna springa i 20 minuter utan uppehåll. Men, det är långt dit. Det känner jag i benen.

Nu ska jag in i duschen, sen sätta full fart på jobbet. På eftermiddagen idag ska Jocke och jag på presskonferens på Yasuragi på Hasseludden. De har startat något som heter ”Yasuragi Kids”, som vi ska testa och sen kanske skriva några rader om i nästa tidning.

Ska det vara verkligen så här???

Jag citerar min vän Gittan, som igår efter sin springtur sa, ”Ska det verkligen vara på det här sättet? Att man ska stappla runt i lägenheten med ont i benen o att det ska leda till att man mår BÄTTRE? Fan trot…”. (Hoppas ok att citera dig ibland, Gitz…)

Efter dagens tur i Lill Jansskogen, i 30-graders hetta (kändes det som), är jag helt SLUT! Svetten rinner innanför BHn, hjärtat pumpar för fullt – hjärnan är helt tom. Måste dricka VATTEN!

När det känns så här, gäller främst två saker. 1: Glöm inte att stetcha. 2: Ge inte upp, fortsätt, var envis. Envishet är en egenskap jag i andra fall brukar besitta i stor mängd. Tänk positivt! Det SKA BLI bättre. Det KOMMER att bli bättre. Man måste bara över vissa trösklar innan man är där.

Kanske ska berätta om målet med min nya ”hobby”. Mitt mål är att kunna springa 20 minuter i ett streck, utan att dö.
När jag kommit dit, vilket beräknas ta 11 veckor, ska jag dra ner på tempot och kanske springa 1-2 gånger i veckan.

DUSCH!

Maskars liv

Tänkte på en sak..
Idag har jag dödat. Säkert 100 maskar. I Lill Jansskogen. Det är ju för blött i markerna för de små liven, de kvävs av allt vatten som finns i jorden efter allt regnande. Då krälar de upp och stannar mitt på vägen – där jag kommer springande. Det är OMÖJLIGT att undvika alla. Bra att man inte är mask.