30 april – KUNGENS födelsedag 
I Sälen med 7 grabbar
Har varit på Sportlov i Sälen med J, sex av hans kompisar och en mamma till.
Skrev ihop en liten ”dagbok” under veckan och har satt lite bilder till, som jag mailat ut till de föräldrar, vars barn vi ”lånat”.
Vill ju inte att ni, mina kära bloggläsare, ska gå nyfikna heller. Så, här kommer en länk till pdf-filen.
”Med sju grabbar i Sälen”
– dagboksanteckningar från sportlovet 2006.
Gnistra, det är ett bra ord, det
Hade ingen riktig kamera med mig ut i skidspåret i helgen. Fick nöja mig med mobilen… då blir det så här.
(För) tidiga känslor…?
Att det ska vara så svårt att hålla igen. Att spara sig. Att vänta.
Kan inte hjälpas, men julkänslorna har redan infunnit sig – hos mig. Vill rusa upp på vinden och hämta ner julljusen, baka peppisar och lussebullar, dricka glögg och lyssna på julmusik i stereon.
Har köpt en ny cd… ”Christmas Songs by Sinatra”. Hade bestämt mig för att vänta med att sätta på den till 1a advent. Men, det är redan kört. Har nu lyssnat på den i timmar – i lurarna här på jobbet. Blir inte mätt på känslan.
Det enda som håller mig tillbaka är att jag är rädd att känslorna inte ska räcka ända fram till julafton om jag börjar att ta av dem redan nu.
I helgen blir det dock peppisbak med familjen och G. Adventsljusstakarna från vinden SKA fram. Jag behöver ljuset. Det känns som om mörkret i köket på morgonen äter upp mig till frukost…
Pepppishus anno 2001
3 saker
Magnetröntgen
Jag trodde aldrig att jag skulle få panik i magnetkameraröret. Det fick jag inte heller, men måste erkänna att jag, precis innan jag skulle skjutsas in, frågade ”hur länge ska jag ligga här?”. 15 minuter, svarade sköterskan. Precis då insåg jag att hon sekunden innan hade informerat mig om just detta.
Väl inne insåg jag att det bara är min hjärna som spelar mig ett spratt. Det är den som lurar mig att det här är farligt, att jag kommer att fastna, att de inte släpper ut mig, att luften tar slut…
Jag hade fått ett par hörlurar för att inte öronen skulle ta skada av det starka ljud som kameran gav ifrån sig. Ljudet gick dock igenom lurarna. Hur det upplevdes är svårt att förklara, men ganska snart kändes det som om jag låg och tittade på någon modern videokonst. Sån där man inte förstår alls, men ändå inte kan låta bli att titta på. Faktum är att jag inte tittade alls, jag blundade. ”Filmen” spelades upp på insidan av mina ögonlock. Färger och former rörde sig runt omkring varandra, blev mindre, större, bytte färg och form hela tiden. Detta ackompanjerades av ett dovt borrljud, som ökade och minskade i intensitet, ibland i flera olika ”stämmor”, ibland snabba stötar, ibland väsande ljud.
Efter cirka 15 minuter var ”filmen” slut och de släppte ut mig ur ”salongen”. (Jag trodde aldrig något annat heller. Faktiskt.)
Apoteket
Tog en nummerlapp. Klämde ner mig mellan två arga pensionärer och beslöt mig för att tycka att det var helt ok att det var 27 personer före mig i kön. Jag hade inte bråttom, sa jag till mig själv. Var tvungen att upprepa det några gånger innan jag riktigt trodde på det. När det väl blev min tur, 45 minuter senare, inser jag att de piller jag fått på receptet kostade MER om jag löste ut receptet än om jag själv gick och hämtade samma piller i självbetjäningen. Hur kan det vara så himla dumt?
Vaccinering inför Afrikaresan
Har nu talat med tre, av varandra oberoende, läkare om vilka vaccinationer man bör ta inför en resa till Kapstaden. Borde väl inte bli förvånad, men jag fick tre olika svar. Helt olika svar. Nu har jag i alla fall fått ett stick i armen, tror att det innehöll något skydd mot gulsot. Resten struntar jag i.
Äggklocka
Igår kom lösningen. Lösningen på hur jag ska kunna mäta tiden för när jag ska jogga, springa respektive gå i mitt nya löpningsprogram. Det var betydligt enklare än jag trott. Jag hade igår låst fast vid en lösning som jag inte gillade – att ta tid med timern på mobilen. Vad jag inte gillar är att behöva trycka på 1000 knappar, titta nedåt (på mobilens lilla skärm) samtidigt som jag försöker hitta ett bra tempo när jag springer.
Gitz sa ”äggklocka”. Som om det vore världens mest självklara sak. Vilket det ju också är. Det är bara att inse att jag blivit så teknikberoende att jag inte längre tänker på de verktyg jag använde INNAN mobilen/datorn/internet.
Åh, jag gillar verkligen de där MEKANISKA sakerna. Jag föreställer mig en äggklocka som ser ut som ett ägg (tror mig ha sett det någonstans – för länge sen), där man vrider på överdelen och ställer in antalet minuter enligt skalan som är ritad runt äggets ”midja”. (Kan man kalla det som är bredast för midja? Förhoppninsvis, för annars skulle JAG också vara utan.)
Inuti ägget finns det massor av stålfjädrar och kugghjul som ser till att allt fungerar. Sen, när tiden gått ut RINGER den! Ett sånt där mekaniskt ljud. Ett ljud man inte kan välja. (Inser att jag numera uppskattar att slippa välja. Har det gått för långt då?)
Kan man fortfarande köpa äggklockor? Som inte är digitala? Den frågan ska snart utredas. På lunchen, tror jag.
Tack, Gitz, för att du är så LISTIG och vidsynt!
Mot nya mål
Nu, när jag springer mina 20 minuter 2-3 gånger i veckan, har något nytt infunnit sig. Tristessen. Jag tycker att jag ser samma vyer och hör samma musik. Jag blir inte lika slutkörd efter ett springpass längre. Vilket resulterar i att det inte känns som om jag GJORT något. Jag är helt enkelt inte lika nöjd.
Vad göra?
Nya skor? Ja. Gick igår in i Löplabbets tjejbutik för att köpa nya skor. Fick springa på löpband, blev filmad och analyserad. Tills slut hittade jag SKORNA. Lika fula som de jag hade tidigare, men något stadigare, bättre svikt men framför allt – NYA.
Nytt mål? Ja. Mitt nya mål blir att kunna springa 60 minuter (= 1 mil) utan att dö. Detta beräknas ta 12 veckor. Kan det gå?
Ny musik? Nu blir det lite krångligare. Ska jag behöva göra tre nya låtlistor i veckan? En till varje pass. Det verkar väldigt jobbigt. Finns det något annat sätt att mäta tiden – samtidigt som jag lyssnar på musik – och springer? Får fundera på det.
Planen.
Som det ser ut just nu, planerar jag att starta mitt nya program måndagen den 12 september. Då springer jag min första mil lördagen den 3 december… på pappas födelsedag. I mörker, snö och slask… Ja, vi får väl se hur det går med det. Vädrets makter rår jag inte över.
|
Dag 1
(t ex måndag) |
Dag 2
(t ex onsdag) |
Dag 3
(t ex lördag) |
|
|
Vecka 1
|
10 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 24 min |
10 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 24 min |
20 min löpn
5 min gång Totalt 25 min |
|
Vecka 2
|
15 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 29 min |
15 min löpn
2 min gång 10 min löpn* 2 min gång Totalt 29 min |
25 min löpn
2 min gång Totalt 27 min |
|
Vecka 3
|
10 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 36 min |
10 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 36 min |
30 min löpn
2 min gång Totalt 32 min |
|
Vecka 4
|
20 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 34 min |
20 min löpn
2 min gång 10 min löpn* 2 min gång Totalt 34 min |
25 min löpn
2 min gång Totalt 27 min |
|
Vecka 5
|
12 min löpn
2 min gång 12 min löpn 2 min gång 12 min löpn 2 min gång Totalt 42 min |
12 min löpn
2 min gång 12 min löpn 2 min gång 12 min löpn 2 min gång Totalt 42 min |
30 min löpn
2 min gång Totalt 32 min |
|
Vecka 6
|
15 min löpn
2 min gång 15 min löpn 2 min gång 15 min löpn 2 min gång Totalt 51 min |
25 min löpn
2 min gång 10 min löpn* 2 min gång Totalt 39 min |
35 min löpn
2 min gång Totalt 37 min |
|
Vecka 7
|
15 min löpn
2 min gång 15 min löpn 2 min gång 15 min löpn 2 min gång Totalt 51 min |
15 min löpn
2 min gång 15 min löpn 2 min gång 15 min löpn 2 min gång Totalt 51 min |
40 min löpn
2 min gång Totalt 42 min |
|
Vecka 8
|
30 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 44 min |
30 min löpn
2 min gång 10 min löpn* 2 min gång Totalt 44 min |
45 min löpn
2 min gång Totalt 47 min |
|
Vecka 9
|
15 min löpn
1 min gång 15 min löpn 1 min gång 15 min löpn 1 min gång Totalt 48 min |
15 min löpn
1 min gång 15 min löpn 1 min gång 15 min löpn 1 min gång Totalt 48 min |
40 min löpn
2 min gång Totalt 42 min |
|
Vecka 10
|
35 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 49 min |
35 min löpn
2 min gång 10 min löpn* 2 min gång Totalt 49 min |
45 min löpn
2 min gång Totalt 47 min |
|
Vecka 11
|
20 min löpn
1 min gång 20 min löpn 1 min gång Totalt 42 min |
20 min löpn
1 min gång 20 min löpn 1 min gång Totalt 42 min |
50 min löpn
2 min gång Totalt 52 min |
|
Vecka 12
|
20 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 34 min |
30 min löpn
2 min gång 5 min löpn* 2 min gång Totalt 39 min |
10 km eller
60 min löpn Totalt 60 min |
* = löpning i hårt tempo
Jag förstår att detta ser frestande ut att prova. Att börja springa, alltså. Men, om du inte sprungit alls förut, så starta med mitt första program. För säkerhets skull. Kör det 3-4 gånger i veckan. Det gjorde i alla fall jag.
|
Spring
|
Gå
|
Upprepa
|
|
|
Vecka 1
|
30 sek
|
90 sek
|
10 ggr
|
|
Vecka 2
|
60 sek
|
60 sek
|
10 ggr
|
|
Vecka 3
|
90 sek
|
90 sek
|
7 ggr
|
|
Vecka 4
|
2 min
|
1 min
|
7 ggr
|
|
Vecka 5
|
3 min
|
1 min
|
5 ggr
|
|
Vecka 6
|
4 min
|
1 min
|
4 ggr
|
|
Vecka 7
|
6 min
|
1 min
|
3 ggr
|
|
Vecka 8
|
9 min
|
1 min
|
2 ggr
|
|
Vecka 9
|
10 min |
1 min
|
2 ggr
|
|
Vecka 10
|
12 min
|
1 min
|
2 ggr
|
|
Vecka 11
|
20 min
|
–
|
1 gång
|
Sen…
finns det faktiskt en fortsättning. Ett program som ska resultera i en halvmara… Jag vet knappt vad det är och vet inte alls om jag vill komma dit. Men, det finns.
Ni tror säkert…
… att jag avslutat mitt springprogram. Att jag gett upp. Att jag hoppas att ni inte ska märka att jag inte skrivit något om träningsvärk på sistone.
Då tror ni FEL!
Jag har visserligen missat en vecka (på grund av trasig axel… låter kanske märkligt, men armen svängde så när jag sprang att jag inte stod ut med smärtan), så jag ligger nu på vecka 10.
Det innebär, mina vänner, att jag nästa vecka har uppnått mitt mål, att kunna springa 20 minuter utan att dö.
Gitz, som inte skadat sin axel, nådde sitt mål igår och sa att det kändes… ja, nästan ingenting. Ingen eufori över att ha lyckats. Bara en självklar känsla. Hon visste ju redan att hon skulle lyckas.
Det, är SJÄLVFÖRTROENDE. Jag menar, hon var så säker på att det skulle bra att hon inte alls blev förvånad.
Jag tror att jag kommer att känna något liknande. Jag tror inte heller att jag kommer att få något problem med att springa 20 minuter i ett streck. Jag vet redan att jag kan. Längtar redan.
Har idag gjort musiken till min sista vecka i programmet.
1. ”Tri Stráznici” med Bohemia Saxophone Quartet (2.07)
2. ”Lucretia Mac Evil” med Blood, Sweat & Tears (5.59)
3. ”She” med Charles Aznavour (2.32)
4. ”On The Other Hand” med Michel Camilo (6.42)
5. ”Hair” soundtrack från musikalen (2.44)
OK. Vad blev då resultatet?
• Bättre kondition, självklart. Det känner jag. Tävlade i mountainbike med Jocke för någon vecka sedan. Vi cyklade 11 km i skogsterräng. Jag fick 3 km försprång men Jocke vann ändå. Det gör inget. Jag cyklade dessutom fel två gånger. Fick ringa hem och fråga efter vägen. Blev senare jagad av en ilsken hund vid en bondgård. Blev lerig över hela kroppen. Men, det viktigaste av allt – JAG BLEV INTE TRÖTT! Jag orkade cykla på för fullt hela tiden. Över stock, över sten, genom vattenpölar (Jocke berättade att han knappt trodde sina ögon när han såg mina hjulspår framför sig i skogen). Det kändes härligt.
• Minus 2 kilo i vikt. Men, det kan vara tillfälligt. Mitt mål hade inget med vikten att göra. (Jag har dock märkt att kroppen omfördelats på något vis, för jag fick på ett par jeans som länge varit för trånga… Måste erkänna att det känns bra.)
I helgen ska jag ut och segla med seglargänget, men helgen efter det ska jag få revansch. Jocke och jag ska tävla igen. Samma sträcka. Samma handikapp. Men, nu HITTAR jag! Och har sprungit i två veckor till! Han ligger risigt till… Förlorar han ska han dammsuga hela huset!
Det kanske kommer att funka…
I tisdags började jag springa på ”vecka 4”. Nu är jag uppe i 2 minuters springande varvat med 1 minut gå-tid. Och, det konstigste av allt – nu, för första gången, känns gå-tiden alldeles lagom lång. Det värsta ”hoppet” var nog mellan vecka 1 och vecka 2. (Hittills, i alla fall.)
Jag börjar att tro att jag kanske ska klara av detta. Det finns faktiskt ett säkert sätt att klara av att göra en sak man föresatt sig. Nämligen att GÖRA det. Svårare än så är det inte.
Börjar redan att fundera på hur jag ska fortsätta min konditionsträning i höst/vinter när det blir halt och slaksigt ute. När snön väl kommer blir det skidor – självklart! Men, innan dess? Vill helst göra något utomhus. Något som man kan göra utan att ta hänsyn till tider och andra människors planering. Något som inte kräver svindyr utrustning. Något som inte tar så mycket tid.
Men, det får bli ett senare problem att lösa.
Nu kommer jag att ta Blogg-ledigt en dryg vecka. Ska åka på Göta kanal.
Ja
Det gick bra att springa med Verum Hälsofil i magen. Det är nog så jag ska göra i fortsättningen. Äta något lite före, mer efter.
Greta sa något om att det är bättre att träna på fastnade mage, exempelvis före frukost, det ”tar” bättre då. Hm… Ställer mig tveksam. Varför plåga kroppen ytterligare? Räcker inte plågan som den är, redan nu?
Det gäller att lära sig att lyssna på kroppen. Vilken ”ont” som är bra och vilket ”ont” som inte är bra. Träningsvärk är ok, håll är inte ok. Trött är ok, blodsmak i munnen inte.
En annan sak som jag lärde mig idag är det är superviktigt med BRA SKOR. Jag glömde nämligen mina riktiga, dyra, sköna gympaskor (”sneakers”, heter det tydligen numera, men är man född 1963 får man väl säga gympaskor?) hemma idag och trodde att det skulle gå lika bra med ett par plattfotade, billiga (149:- på Skopunkten) gympaskor… Jag hade fel. Det gick inte alls lika. Stumt, hårt och stötigt. Kanske ska man investera i ett par riktigt bra gympaskor till?