Kategori: skärgård

Det är tidigt på morgonen. Solen har precis kommit över bergskanten på ön och når ena gaveln på stugan med sina första strålar.

Jag och hunden sitter bredvid varandra i blåbärsriset.

Och kissar.

Och tittar på havet.

Och lyssnar på fåglarna.

Tiden står alldeles still, en stund.

—

Är hemma och ”packar om”. Eller, ska snart packa om. Just nu sitter jag ju här och bloggar…

Fjärilarna i magen blir bara vildare och vildare ju närmre simmet jag kommer. Jag vet inte riktigt om jag kan lita på att jag verkligen hoppar
i älven, när det är dags. Jag kanske bara totalvägrar, när jag väl är där. Jag har faktiskt ingen
aning. Min rädsla för djupt vatten är inte rationell. Den är bara dum.

Jag har funderat ut olika strategier, för att öka mina chanser att det ska gå bra:
1. Hoppa i så sent som möjligt, för att slippa ligga och trampa vatten (då är nämligen benen längre ner i vattent – och det är skitläskigt)
2. Titta på händerna när jag simmar. Bara på händerna. Se att de rör sig fram och tillbaka, fram och tillbaka.
3. Upprepa ordet ”ytan”, ”ytan”, ”ytan”, som ett mantra under hela simmningen. Jag ska inte få en chans att hinna tänka ”DJUPT”. Inte en enda gång.
Ska ockupera hjärnan med ett enda ord – YTAN.
4. Hålla mig i närheten av en följebåt.

Nu, före simmming, försöker jag att tänka på de fördelar jag har:
a) Jag har våtdräkt med långa ärmar och ben, slipper alltså komma i direktkontakt med något läskigt (förutom med fötterna,
då…)
b) Det är relativt varmt i älven, 17°. I alla fall idag.
c) Jag känner inget som helst krav på mig att simma fort. Jag vill bara komma i mål.
d) Jag har köpt ett par bra simglasögon. Då kan jag ha linser som jag inte riskerar att tappa i älven.

Nu bär det av ut i skärgården! En dag bara, förvisso, för i morgon måste jag hem och packa inför min Vansbroresa. Sen kommer det där läskiga – Västerdalälven – men dagen efter, på söndag startar B och jag vår resa till Lofoten.
Hur länge vi blir borta vet jag inte ännu, men när vi kommer hem hoppas jag på några dagars segling!

Är vi i augusti sen?

Återkommer med rapporter.

Vi gick upp klockan 5. Ja, du läste rätt – klockan 5. Man kan inte tro det, för vanligtvis går jag bara upp vid den tiden om jag har en flygplanstid att passa. Och barnen, knappt ens då.

Men, detta var en mycket speciell dag. Det var dagen då Kossan skulle sjösättas. (K står brevid mig och har synpunkter, han säger ”skriv ’kastas i sjön’, det heter så, jag har hela mitt liv kastat båtar i sjön”. Men, nu är det jag som bloggar. K får skriva som han vill. På SIN blogg. Om han hade haft någon.)

De (SMHI) hade lovat kyligt väder, motvind och elände. Jag var beredd på det värsta och hade klätt mig därefter. Bävernylonoverall, mössa, halsduk och vantar. Lovika. (Det visade sig vara mindre bra, men tanken var god…)

På varvet var vår båt bland de första som kom i sjön. Skönt, för vi hade ju en lång dag framför oss. Kossan skulle seglas från Saltsjöbaden, där hon sjösattes, till Ramsmora på Ljusterö, där hon framöver skulle ha sin hemmahamn.

Efter sjösättningen grytade B och J till mastkranen, dit K och jag tagit oss med bilen, för att masta på. B hade någon idé om att vi skulle masta på ute till havs, men den idén var det ingen annan som köpte. Varför masta på till havs, när det fanns en kran? Vi letade reda på vår mast och trasslade ut alla stag, vanter (ja, vad heter det?) och spridare, så att allt låg rätt innan masten restes. Allt gick som smort. J fick till och med på vindexen utan att den pajjade. En prestation.

Allt klart för avfärd. Killarna och B grytade ut och jag satte mig i bilen.

Vid Waxholm skulle vi delvis byta besättning. Det vill säga, B skulle bytas ut mot mig. Det skulle nog ta sin tid, tänkte jag, och åkte till puppi för att deklarera. Knappt hade jag skrivit under, på heder och samvete, så ringde telefonen.
”Vi är i Waxholm, om en timme!”

In i bilen och full fart norrut.

Letade parkering för bilen, satte på mig overallen och letade upp Kossan, som, enligt uppgift, skulle ligga förtöjd utanför Systemet. Sprang så fort jag kunde ner mot kajen, med hunden i ett snöre från Watski-butiken, och såg snart mina sjömän vinka mot mg.
Hoppade snabbt ombord och sa ”hej då” till B, som gick mot bilen.
Iklädd (nedhasade) jeans och jacka, hade J hunnit bli ganska kall på vägen till Waxholm och tog tacksamt emot överlevnadsoverallen jag fått av puppi.

Vi grytade genom Stegesund.
Sen satte vi segel.

Nu seglade vi! Första seglingen för säsongen. Första seglingen med Kossan!
Jag vet inte om ni fattar hur härligt det är. Att stänga av motorn. Att drivas med vinden. Tystnaden. Havet. Solen (nåja…)
Vi hade vinden mot oss, så det blev kryss. Men, vad gjorde det. Vi var ute på havet!

Snart blev vi hungriga så jag gick in för att bre några mackor. Precis då kom en kastby som fick vattnet att rinna in i sittbrunnen och stå upp i sidofönstren på Kossan. Inte så kul. Tyckte jag. Barnen bara skrattade och retade mig, sa att jag var feg. Jag är inte feg, men jag tycker att det onödigt att välta båten när det är 5 grader i vattnet. Dessutom är det närmast omöljigt att bre mackor när världen är upp och ner…

Vid 16.30 kom vi fram. Trötta och glada. B mötte oss och körde oss hem. Knappt hade han hunnit lägga i handbromsen förrän barnen klev ur bilen och gick och la sig. K fick inte ens av sig jackan och ryggsäcken. Han sov med de på. På soffan.

En hel dag. En hel, lång, dag, med frisk luft gör att man sover bra. Med, eller utan ryggsäck.

Vi hade 4 bilar, 1 skoter-motorcykel, 1 fyrhjulig motorcykel, 2 traktorer, 1 släpvagn och 2 motorbåtar.
Nu har vi en båt till – fast en segelbåt.

Jag har nog pratat om det förr. Det där om att om man äger fler än fem saker är det sakerna som ägen en.
Hm… Hur ska detta sluta? Hur ”ägda” ska vi bli? Hur många saker ska upp och ner i vatten och in och ut ur besiktningshallar innan jag får panik?

Men, det är ju roligt, också. Man kan segla med en segelbåt. Man kan sova i en segelbåt – vaggandes slumra in till ljudet av kluckande hav. Visst låter det underbart!

Vi har också ett annat välkänt problem. Tiden. Det blir tyvärr inte fler timmar på dygnet, eller dagar på året, bara för att vi skaffar oss fler saker.
Frågan är alltså vad jag ska sluta göra, nu när jag ska segla, också.

Jag måste satsa på att göra bra tidsbyten.
Den tid jag tjänade in på att inte längre pendla fram och tillbaka in till stan varje dag, till exempel, har snabbt ätits upp av hästarna. Ett bra byte? Ja visst.
Den tid vi, sedan snart 12 år, ägnar åt ”bonderiet” har vi tagit från skjortstrykningen och fönsterputsningen. Ett mycket bra byte.
Den tid jag inte tittar på dåliga tv-program ägnar jag åt böcker. Mycket roligare.

Det gäller nog bara att bli medveten om vad man gör av sin tid. Och varför. Att göra medvetna val. Eller, välja om när det blir fel, så ska det nog lösa sig. Även med en segelbåt i familjen.

Skärgården. Havet, solen och vinden. De solvarma klipporna, kluckandet under bryggan, den nyfångade aborren… Mmm

Å, så har vi ju myggorna, fästingarna, disken, den ständigt fulla soppåsen och det knökfulla kylskåpet som surrar hela natten… för att inte tala om det 15-gradiga vattnet som krymper hjärnan till en valnöt när man tvättar håret.

Ändå är det underbart! Vill bo i skärgården. Hela året om. Väntar på ett snabbt och billigt bredband, sen så!

Gin letar efter fåren… förgäves.

Mina älsklingar (att B inte är med beror på att jag inte hade någon passande bild på honom)

Jag är inte förvirrad. Det är fotografen som är det.

Den sista sommarhelgen för i år tillbringade jag tillsammans med mina seglarväninnor – Ullis, Agge, Bodil och Ulrika. Och solen, vindarna och havet!

Vi stack ut från Vissvassviken, där Bodils Maxi77a ligger, i fredags eftermiddag. Bodil hade planerat att vi skulle segla till ”Byttan” för kvällen, men det visade sig att det då skulle blivit nattsegling så vi ändrade oss. Vi hamnde i stället på en jättefin liten ö som hette Tistronskär. Om tilläggningen skriver jag inget.

Lördagsseglingen mot Sandhamn gick bra. Vi hade superfina vindar hela dagen. Kom i hamn redan vid 14-tiden. Hur det gick till vid denna tilläggning, skriver jag inte heller ut på bloggen. Vissa gränser finns det. Inte heller skriver jag något om kvällen i Sandhamn annat än att det var väldigt kul.

På söndagsmorgonen (nåja) tog Bodil och jag en promenad till det berömda bageriet i Sandhamn. Inköpte 5 st seglarbullar och 5 st solbullar och en ”bulle i handen”.

Är nu tillbaka på jobbet efter en skön helg där jag fick tillfälle till ytterligare cirka 20 timmars ”soltankning”. Något jag verkligen behövde efter denna regniga sommar. Nosen är lite röd, men det får man ta.

När man monterar ihop två bilder, som inte riktigt passar i vinklarna, blir det väldigt fult men å andra sidan ser sittbrunnen på Bodils Maxi77a väldigt stor ut!