Kort summering av sommaren och lite annat…

Nu är det över 3 månader sedan jag boggade sist. Ett kvarts år!

Jag behöver ju inte försvara mig, för jag bloggar ju bara för min egen skull, men jag kan förklara. Till viss del. Har haft annat att göra än att blogga. Och så var det en sak till…

Facebook.

Jo, det är så illa. Jag har fastnat i FB-träsket. Kommer inte loss. Skriver små meningslösa kommentarer till höger och vänster. Läser om vänner som kokar sylt, går till tandläkaren och får skoskav… Men det är socialt. Vill jag i alla fall inbilla mig.

Här på bloggen pratar jag mest för mig själv. Skriver ner lite funderingar, saker jag tänker på, saker som händer eller inte händer. Det är på ett annat sätt. Inte på något vis mer meningsfullt. Det är inte så jag menar. Men, mer ensamt.

Ska i alla fall försöka göra någon slags summering av vad som hänt under den tid jag varit ”bloggledig”. Samla ihop lite lösa trådar.

Vi börjar med det viktigaste. (Nåja.)

Springet
Jag har varit mycket flitig med träningen denna sommar. Började ju med det nya springprogrammet redan i slutet av mars. Har sedan sprungit 4 gånger i veckan. Tränat backlöpning, intervaller, kort- och långdistans samt koordinationslopp. Å hej å hå.
Men, blev jag snabbare? Nej, inte ett dugg. Flera minuter över timmen på Tjejmilen. Nu har luften gått ur mig. Har ingen lust att springa alls.

Höll på att bli knockad av ett gäng äpplen i springspåret. Hade siktet inställt 50 meter längre bort och såg inte grenen, som plötsligt var mitt framför ansiktet.
Jag stannade tvärt. Tog upp mobilkamernan. Tog en bild. Åt ett äpple. Sprang sen vidare. Kände mig lite som en Eva. Du vet, hon i lustgården.

Fjällvandring
Torsdagen den 7 augusti flög jag upp med mina vandrarvänner till Kiruna. Startade i Fjällräven Classic på lördagsmorgonen efter en natt i stuga i Nikkaloukta.
Vi vandrade sedan 11 mil (tog 57 timmar) innan vi slutligen nådde målet i Abisko. Trötta men mycket nöjda och glada!
Det fick mycket att säga om denna tävling. Det var otroligt vackert. Det var tungt. Det var sol. Det var regn. Det var något helt nytt för mig.

Idholmen
Har varit 3 veckor ute på Idholmen denna sommar. Tre helt underbara veckor i det vackraste av det vackra – Stockholms skärgård!
Vad jag gjort? Ingenting. Absolut ingenting. Förutom att läsa böcker. Det gick åt 11 stycken.
Betyg och kommentarer:
•”Gängkrig 145″ av Jens Lapidus. Fortsättning på de två tidigare böckerna ”Snabba cash” och ”Aldrig fucka upp”, som båda två är jättebra. Det var även denna, även om den var ganska kort, i jämförelse med de tidigare två. Kan bero på att denna är tecknad. Roligt med ett nytt grepp.
Betyg: 3 av 5
•”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg. En riktig klassiker – som jag lyckats missa – tills denna sommar. Boken är snabbläst och har ett fantastiskt språk, kort men innehållsrikt. Extra roligt att Kerstin Ekman nyss kommit ut med en ”variant” av denna bok, eller en bok med stark anknytning till Doktor Glas, i alla fall. Har läst en del recensioner av hennes bok – och förstår! Ska nog köpa hennes ”Mordets praktik” och ge henne en chans till…
Betyg: 4 av 5
•”Min far hade en dröm” av Barack Obama. Denna bok köpte jag bara för att jag tyckte att jag ”borde väl läsa nåt av en snubbe som ändå är ny president i USA”. Det ångrar jag inte en sekund! Denna bok ger en bra beskrivning av hur hans liv sett ut (so far), hur han tänker, hur han har kommit dit han har. Allt på ett ledigt språk (även om jag köpte den svenska översättningen). Rekommenderar boken varmt.
Betyg: 5 av 5
•”Reclown” av Jan Cederquist. Ytterligare i klassiker. I alla fall för oss i reklambranschen. Trots det hade jag lyckats att missa även denna bok. Trist att erkänna att det var hans död i sommar som fick mig att köpa boken. Boken är bra och till viss del lärorik.
Betyg: 3 av 5
•”Hoppsan, jag är död!” och ”Harens år” av Arto Paasilinna. Hur har jag kunnat missa denne otrolige författare? För att han är finne? Alltså, böckerna är ju översatta till svenska, så det borde inte vara ett hinder. Fick tips av en god vän att köpa något av Paasilinna och är glad att jag gjorde det. Slog till med 4 böcker på en gång. De kostar ju bara 39 kr/st på cdon… De andra två ska jag snart ta itu med. Paasilinna har en fantasi som de flesta tappar redan före 4 års ålder. Helt makalös! Läs!
Betyg: 4 av 5
• ”I trygghetsnarkomanernas land” och ”Ingen tar skit” av David Eberhart. ”Du, och din samhällskritiska litteratur”, fick jag höra av B, när jag satt djupt försjuken i dessa böcker. Ja, jag gillar sånt. Jag är starkt kritisk till hur svenskarna har förvandlats till ett gäng slöfockar som utan att lyfta ett finger, skyller allt elände på ”alla andra”. Där har Eberhart och jag något gemensamt.
betyg: 4 av 5
• ”Medmänniskor” av Stefan Einhorn. Denna bok är ganska lik den förra jag läste av Einhorn, ”Konsten att vara snäll”. Boken är bra, inget snack om den saken. Men, det hade inte behövts skriva en hel bok om ämnet. Det känns lite som om han upprepar sig, redan från kapitel 2… Det blir nog ingen mer bok av honom. Har fattat hur han tänker. Helt rätt, men det har gått in nu. Det räcker.
Betyg: 3 av 5
• ”En plats i solen” av Liza Marklund. Ja du, tänker jag med en liten suck. Underhållande, spännande, ja visst. Men inte så mycket mer. Ganska lik andra böcker av samma författare. Andra författare också, för den delen…
Betyg: 3 av 5
• ”Pipersgatan 11” av Christian Bigner. Denna släktkrönika, memoarbok eller vad man nu ska kalla den är helt unik! Den är tryckt i en mycket begränsad upplaga, så om du får tag i ett exemplar, var rädd om det. Boken är lättläst och otroligt roligt skriven. Man häpnar över hur mycket ett människoliv kan innehålla, och då har ändå bara ena halvan av livet gått. Vi väntar med spänning på uppföljaren.
Betyg: 5 av 5

Har gjort slut
Nu har jag äntligen tagit tag i saken och gjort slut. Med Gud. Har gått ur Svenska Kyrkan. Borde ha gjort det för länge sen. Men du vet hur det är, man traglar på, går i gamla hjulspår, låter allt vara som det alltid varit, utan att fråga sig varför eller om det är meningsfullt.
Nu känns det bra.

Det går upp och det går ner

Vissa dagar är jag full av självförtroende och är helt supersäker på att jag ska träna mer. Gör också det. Skidar och springer (när det går) eller åker till simhallen och simmar. Känner mig glad och nöjd.

Andra dagar känns allt hopplöst. Det känns tungt bara att gå upp på morgonen, trots att jag är så lyckligt lottad att jag inte behöver stiga ur sängen före 8, om jag inte vill.

Så, vad har vi för dag idag? Jo, idag är det uppåt. Har precis beslutat mig för vilket program på ”Marathon.se”s jag ska löpträna efter i vår och sommar. Det blir ”Springa Tjejmilen lite snabbare (nivå 3)”. Jag har tränat efter deras program tidigare med gott resultat, vet att de fungerar, om man följer dem.

Programmet startar 30 mars och håller på i 22 veckor, ända fram till Tjejmilen den 30 augusti. Jag vet, av erfarenhet, att det vissa veckor är svårt att hinna få in träningen, men on det inte blir för långa avbrott så funkar det nog ändå. Hoppas jag.

Vad mer?

Jo, nu ska jag över ett ”hinder” till. Ska sätta mig och skriva notiser till H&Ds websida. B hinner inte med och vill att jag hjälper honom. ”Skriva blogg går bra, men när det gäller tidning verkar det omöjligt”, klagar han. Jag har inget försvar, för han har ju rätt.

Så, det är väl bara att stänga av musiken (för närvarande ”Drottningholmsmusiken”) och sätta igång.

Dansande svanar

En sak till, bara.
Har varit på Operan och sett helaftonsbalettföreställningen ”Svansjön”. Jo, jag vet, ni har alla sett den, för lääänge sen. Men, det hade inte jag.

Följaktligen beställde jag biljetter. Satte mig i salongen och njöt sen i 4,5 timme. Så otroligt vackert! Och vilken musik! Föreställningen består av 4 akter. Efter den första insåg jag ett program nog skulle vara bra att ha. Köpte ett och läste igenom handlingen så att jag bättre skulle hänga med i vad som hände. Storyn är ganska enkel, men ändå…
Kom ofta på mig själv med att tänka, ”de dansar på festen”, ”de dansar i skogen” och ”de dansar i sjön”. Varför dansar de hela tiden?
Sen kom jag på det. Jag är ju på en balett! De dansar inte på det viset som jag först tänkte, de berättar.

OK. Tyck att jag är korkad. Men, försök själva. Gå på en balett. Gör det.

Inte direkt Biljettdirekt

Det är jättebra med internet!

I synnerhet om man vill köpa biljetter till något event i stan. Man slipper stå och köa i någon teaterfojé, men slipper sitta i tråkig telefonkö och samtidigt tvingas lyssna på hemsk kömusik, man behöver inte åka 2-3 mil till närmsta ATG-ombud… Man loggar bara in på ticnet och beställer det man vill ha. Och vips, så dras pengarna från bankkontot och 1 minut senare kommer biljetter som ett pdf-dokument med eposten!

Hur smidigt som helst!

Om det nu fungerade.

Jag har nu i snart ett dygn försökt att beställa biljetter till balettföreställningen ”Gustav III” på Operan. Igår kväll vägrade ticnet att acceptera mitt kort. ”Tekniskt fel. Vad god försök senare”, var budskapet. Jag fortsatte mina försök idag. Samma fel. Jag bytte från mitt VISA-kort till mitt MasterCard-kort och då verkade det gå bättre. (Jo, det finns pengar på båda korten, så det var inte där det felade…)

Nu funkade det i alla fall och jag var glad. Snart skulle beskräftelsen och min e-biljett dyka upp i eposten. Jo, det gjorde den. Och inte bara den utan även den förra beställningen dök upp, den som enligt ticnet inte hade fungerat. Suck!

Vad göra? Jo, det var bara att sätta sig i den där telefonkön i alla fall. ”Din väntetid beräknas till 10 minuter”.

Väl framme i kön förklarade jag mitt problem (som ju egentligen borde vara deras) och sa att jag ville återlösa de biljetter jag inte ville ha. Jo, det skulle gå bra om jag skickade tilbaka pdf-filen till dem via mail.

Då uppstår nästa problem. De gick varken att skicka vidare eller skriva ut!

Efter ytterligare 20 minuter i telefonen hade Julia, som ticnet-tjejen hette, lotsat mig vidare på ticnets site och hittat var man kunde spara ner biljetten, så att den skulle gå att maila tillbaka… I brevet skulle jag sedan be dem sätta tillbaka pengarna på mitt bankkonto, så skulle allt lösa sig, lovade Julia. Problemet är bara – vilket konto? Det till VISA-kortet eller det till MasterCard-kortet? Jag lovar att det inte slutar här, men nu har jag i alla fall biljetter till föreställnignen jag ville ha och kan lungt fira min och Gs gemensamma namnsdag med en kväll på Operan!

Tjolahopp!

För tidigt!

Har haft en lång period när jag lyssnat mycket på Jan Johansson. Förundrats och förvånats över hans idéer – förbannats över hans allt för tidiga bortgång. Han blev bara 37 år.
Lyssna.

Nu har nästa katastrof inträffat!

Esbjörn Svensson är död. Dog i en drunkningsolycka, läste jag i tidningen i morse. Han blev bara 44 år gammal. Varför ska det vara så här? De som har så mycket kvar att göra. Att ge oss andra. Varför ska de ryckas bort så tidigt? Vad finns det för mening med det?
Lyssna.

Fredag 13e

Det kanske verkar dumdristigt, men idag tänkte jag återuppta min löpträning. Vet att det är en otursdag, men eftersom jag inte tror på sånt – och dessutom läste i DN i morse att räddningstjänsten i Stockholm sagt att det inte sker fler olyckor ”fredagen
den 13e” än andra fredagar – så har jag starka planer på att snöra på mig springskorna.

Har i flera dagar känt mig sugen, men inte så mycket att jag gjort något åt det. Igår kväll när K och jag såg på ett avsnitt av ”The Choir – boys don´t sing” (en jättebra tv-serie!) kom jag till beslut.
Vad har då mitt springade med en tv-serie om en engelsk pojkskolas försök att bilda en 100-mannakör att göra? Jo, musiken!
Detta program har fantastisk ”effektmusik”. Inte det som pojkarna sjunger, utan den musik de spelar mellan ”pratet” och ”körsången”. Engelsk klassisk musik från, jag tror, 1600-talet.

Nu har jag ju ingen sån i min iPod. Det närmsta jag kommer är Händel. En gubbe, född i Tyskland, men som i alla fall jobbade i England. Inte är det direkt 1600-tal, heller. Han föddes visserligen 1685, men det mesta han skrev, skrevs på 1700-talet. Men det är väl ändå barockmusik?

Det får bli ”Water Music” i öronen, under springturen idag. Det kommer att gå alldeles utmärkt!

Georg Friedrich Händel (1685-1759) – flitig snubbe, skrev mer än 40 operor, 23 oratorier och en stor mängd kyrkomusik.

11/8 takt??!!!

Alltså, ibland blir det lite svårt att räkna. Försökte med 3+3+5. Gick bra ett tag, men sen stämde inte det heller. Roligt att lyssna på var det dock!

Jag har besökt ”Musik vid Siljan” och blev positivt överraskad. Trodde nog att det skulle vara fiolgnissel tills öronen ramlade av, men det var mer än så. Har lyssnat på folkmusik från världens alla hörn – Sverige, Norge, Danmark, Frankrike, Wales, Belgien, Makedonien (11/8 takt), Uganda, Tanzania och på 4 killar från Kina som var mongoler och sjöng strupsång! Mycket intressant.

Dessutom har jag själv spelat på Bingsjöstämman! OK, det var inte så mycket, och inte så bra, men i alla fall…


Återupptog min löpning i morse. Känns bra.

3:e övre radens fond, vänster, dörr 3, bänk 6, plats 1145

Det var många, många trappsteg upp. Det var det. Och vår bänkrad var den allra längst bak och högst upp i salongen. Men, tar man sig dit får man i gengäld den allra bästa utsikten. Och det allra bästa ljudet!
Så, det gjorde jag och min vän G igår kväll.

Föreställningen ”Cosi fan tutte”, på kungliga Operan i Stockholm, med Peter Mattei i en av huvudrollerna var fantastisk! Så klart! Mozart – lättlyssnad. Storyn – bekant. Scenografin – uppfriskande. Och… Peter – sagolik!

Jag säger bara det. Missa inte detta. Föreställningen spelas till och med den 15 juni. Biljetter köper man på ticnet och får sin e-biljett direkt till sin epostbrevlåda. Smidigt som bara den. Bara att skriva ut på sin skrivare hemma. Biljettpris från 40 kr till 590 kr.

Jag kan lova att du får mer för de pengarna än om du köper en biljett till Barbra Streisands konsert på Globen den 4 juli. För att få sitta på en plaststol, riskera att bli hörselskadad för resten av livet och eventuellt få se en glimt av ”stjärnan” får man punga ut med 2.100 – 5.500 kronor! Va! Är det klokt det?!

Upp på tå o ner igen

Snurra runt, runt, runt, runt. Dubbelsteg åt vänster – hopp! Dubbelsteg åt höger – hopp! Å så tillbaka igen.

Vad talar jag om?!

Jo, jag talar om det jag gjorde den 6 januari i år. Då dansade jag danser från medeltiden. K undrade vad jag hade tagit för drog som skuttade runt på dansgolvet i flera timmar. Mina vänner, det behövs inga droger. Detta är kul!

Kvällen började med att vi sökte oss fram genom den mörka skogen, bärandes på stora fårskinn och små paket. Långkjolen virvlade runt benen och jag undrade vart jag var på väg. Vad jag gett mig in i.

Marchallerna utanför 1700-talsstugan lyste genom grenverket i skogen och vi var slutligen framme. Väl inne möttes vi av en sprakande eld från eldstaden som fanns längs den ena kortväggen, underbara dofter från köket och vackra kvinnor i medeltidskläder och långt hår.

Jag var förflyttad. Inte bara i rum utan även i tid.

Vid elden satt vi på långbänkar och samspråkade om allt och inget, tätt tillsammans på våra fårskinn. Fick veta att de anordnades ”sagokvällar” i stugan. Sagokvällar… Ja, men hör själv. Finns det sånt? Mystiken ligger i luften.

R och L stod vid grytorna i köket. I de fanns kålrötter, morrötter, bönor, köttstekar och mycket annat. Fläderbärsdrycken och de nybakade bröden (bakade av spelt, naturligtvis) – inte att förglömma.

Tänk, att detta finns! Tack K, för att jag fick uppleva detta tillsammans med dig och dina underbara vänner!

Rajraj å ja

Jaha – och vem går där, om inte vår nye statsminister.

Det är inte så ofta man får en sån chans, tänkte jag, det är nog bäst att jag går fram och skakar tass och talar några ord med honom samt tar en bild. (Det fick K göra, för annars hade ju inte jag kommit med på bilden.) Så, det gjorde jag igår. Det vill säga, efter att jag forcerat de tre SÄPO-vakter som omringade statsministern.
Kände mig lite tveksam, när de plötsligt dök upp, som från ingenstans, men tänkte att de känner väl igen en riktig terrorist. Jag borde kunna passera. Så, jag fortsatte med raska steg fram emot Rajraj, som såg glad (förvånad?) ut när jag dök upp. (Fattas bara annat.)

Vad vi pratade om? Nej du, det är hemligt.