Kort summering av sommaren och lite annat…

Nu är det över 3 månader sedan jag boggade sist. Ett kvarts år!

Jag behöver ju inte försvara mig, för jag bloggar ju bara för min egen skull, men jag kan förklara. Till viss del. Har haft annat att göra än att blogga. Och så var det en sak till…

Facebook.

Jo, det är så illa. Jag har fastnat i FB-träsket. Kommer inte loss. Skriver små meningslösa kommentarer till höger och vänster. Läser om vänner som kokar sylt, går till tandläkaren och får skoskav… Men det är socialt. Vill jag i alla fall inbilla mig.

Här på bloggen pratar jag mest för mig själv. Skriver ner lite funderingar, saker jag tänker på, saker som händer eller inte händer. Det är på ett annat sätt. Inte på något vis mer meningsfullt. Det är inte så jag menar. Men, mer ensamt.

Ska i alla fall försöka göra någon slags summering av vad som hänt under den tid jag varit ”bloggledig”. Samla ihop lite lösa trådar.

Vi börjar med det viktigaste. (Nåja.)

Springet
Jag har varit mycket flitig med träningen denna sommar. Började ju med det nya springprogrammet redan i slutet av mars. Har sedan sprungit 4 gånger i veckan. Tränat backlöpning, intervaller, kort- och långdistans samt koordinationslopp. Å hej å hå.
Men, blev jag snabbare? Nej, inte ett dugg. Flera minuter över timmen på Tjejmilen. Nu har luften gått ur mig. Har ingen lust att springa alls.

Höll på att bli knockad av ett gäng äpplen i springspåret. Hade siktet inställt 50 meter längre bort och såg inte grenen, som plötsligt var mitt framför ansiktet.
Jag stannade tvärt. Tog upp mobilkamernan. Tog en bild. Åt ett äpple. Sprang sen vidare. Kände mig lite som en Eva. Du vet, hon i lustgården.

Fjällvandring
Torsdagen den 7 augusti flög jag upp med mina vandrarvänner till Kiruna. Startade i Fjällräven Classic på lördagsmorgonen efter en natt i stuga i Nikkaloukta.
Vi vandrade sedan 11 mil (tog 57 timmar) innan vi slutligen nådde målet i Abisko. Trötta men mycket nöjda och glada!
Det fick mycket att säga om denna tävling. Det var otroligt vackert. Det var tungt. Det var sol. Det var regn. Det var något helt nytt för mig.

Idholmen
Har varit 3 veckor ute på Idholmen denna sommar. Tre helt underbara veckor i det vackraste av det vackra – Stockholms skärgård!
Vad jag gjort? Ingenting. Absolut ingenting. Förutom att läsa böcker. Det gick åt 11 stycken.
Betyg och kommentarer:
•”Gängkrig 145″ av Jens Lapidus. Fortsättning på de två tidigare böckerna ”Snabba cash” och ”Aldrig fucka upp”, som båda två är jättebra. Det var även denna, även om den var ganska kort, i jämförelse med de tidigare två. Kan bero på att denna är tecknad. Roligt med ett nytt grepp.
Betyg: 3 av 5
•”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg. En riktig klassiker – som jag lyckats missa – tills denna sommar. Boken är snabbläst och har ett fantastiskt språk, kort men innehållsrikt. Extra roligt att Kerstin Ekman nyss kommit ut med en ”variant” av denna bok, eller en bok med stark anknytning till Doktor Glas, i alla fall. Har läst en del recensioner av hennes bok – och förstår! Ska nog köpa hennes ”Mordets praktik” och ge henne en chans till…
Betyg: 4 av 5
•”Min far hade en dröm” av Barack Obama. Denna bok köpte jag bara för att jag tyckte att jag ”borde väl läsa nåt av en snubbe som ändå är ny president i USA”. Det ångrar jag inte en sekund! Denna bok ger en bra beskrivning av hur hans liv sett ut (so far), hur han tänker, hur han har kommit dit han har. Allt på ett ledigt språk (även om jag köpte den svenska översättningen). Rekommenderar boken varmt.
Betyg: 5 av 5
•”Reclown” av Jan Cederquist. Ytterligare i klassiker. I alla fall för oss i reklambranschen. Trots det hade jag lyckats att missa även denna bok. Trist att erkänna att det var hans död i sommar som fick mig att köpa boken. Boken är bra och till viss del lärorik.
Betyg: 3 av 5
•”Hoppsan, jag är död!” och ”Harens år” av Arto Paasilinna. Hur har jag kunnat missa denne otrolige författare? För att han är finne? Alltså, böckerna är ju översatta till svenska, så det borde inte vara ett hinder. Fick tips av en god vän att köpa något av Paasilinna och är glad att jag gjorde det. Slog till med 4 böcker på en gång. De kostar ju bara 39 kr/st på cdon… De andra två ska jag snart ta itu med. Paasilinna har en fantasi som de flesta tappar redan före 4 års ålder. Helt makalös! Läs!
Betyg: 4 av 5
• ”I trygghetsnarkomanernas land” och ”Ingen tar skit” av David Eberhart. ”Du, och din samhällskritiska litteratur”, fick jag höra av B, när jag satt djupt försjuken i dessa böcker. Ja, jag gillar sånt. Jag är starkt kritisk till hur svenskarna har förvandlats till ett gäng slöfockar som utan att lyfta ett finger, skyller allt elände på ”alla andra”. Där har Eberhart och jag något gemensamt.
betyg: 4 av 5
• ”Medmänniskor” av Stefan Einhorn. Denna bok är ganska lik den förra jag läste av Einhorn, ”Konsten att vara snäll”. Boken är bra, inget snack om den saken. Men, det hade inte behövts skriva en hel bok om ämnet. Det känns lite som om han upprepar sig, redan från kapitel 2… Det blir nog ingen mer bok av honom. Har fattat hur han tänker. Helt rätt, men det har gått in nu. Det räcker.
Betyg: 3 av 5
• ”En plats i solen” av Liza Marklund. Ja du, tänker jag med en liten suck. Underhållande, spännande, ja visst. Men inte så mycket mer. Ganska lik andra böcker av samma författare. Andra författare också, för den delen…
Betyg: 3 av 5
• ”Pipersgatan 11” av Christian Bigner. Denna släktkrönika, memoarbok eller vad man nu ska kalla den är helt unik! Den är tryckt i en mycket begränsad upplaga, så om du får tag i ett exemplar, var rädd om det. Boken är lättläst och otroligt roligt skriven. Man häpnar över hur mycket ett människoliv kan innehålla, och då har ändå bara ena halvan av livet gått. Vi väntar med spänning på uppföljaren.
Betyg: 5 av 5

Har gjort slut
Nu har jag äntligen tagit tag i saken och gjort slut. Med Gud. Har gått ur Svenska Kyrkan. Borde ha gjort det för länge sen. Men du vet hur det är, man traglar på, går i gamla hjulspår, låter allt vara som det alltid varit, utan att fråga sig varför eller om det är meningsfullt.
Nu känns det bra.

Min son – i radion!

Ni lyssnar väl på Vinyl 107? Jasså, inte det…

Om ni hade gjort det idag hade ni fått höra min son K, som ringde in för att svara på en fråga. Tävling, ni vet.

Måste erkänna att jag inte hörde inslaget själv, lyssnade i iTunes på datorn (webradio tar för mycket bandbredd), men K ringde och berättade att han ”sparat streamern”. Betyder nog något i stil med att han har en fil på sin dator av inslaget. Han sa att han skulle maila över filen till mig. Bra, då kan jag lägga ut den på min blogg, sa jag. Lite för fort…. Han ändrade sig snabbt till att spela upp filen för mig – i min egen dator, trots att han befann sig på jobbet i stan och jag på jobbet på landet. Sånt är ju faktiskt möjligt, trots att jag inte riktigt fattar hur det går till.

Eftersom jag inte fick filen, och därför inte kan låta er höra den, tänkte jag återberätta allt.

Flamsmaja från Vinyl 107 (förkortas nedan till ”FMV”): Å, vem har vi på tråden?
K: Klas
FMV: Du har ringt in för att svara på frågan… vad är svaret?
K: Stevie Wonder, så klart.
FMV: Ja, helt rätt! Nu har du vunnit en bok om ”Idol”. Du ser väl på Idol?
K: Nej, jag tittar inte på tv.
(Kommentar: Är det min son eller…)
FMV (kommer av sig lite, har aldrig träffat en sån människa förr): … jaha, men vad ska du med boken till, då?
K: Ge bort till nån, ska kolla med brorsan…
FMV: JA! Vad bra! Att ge bort saker är jättebra! Vad ska du göra i helgen då?
K: Ska på styrelsemöte med Unga Forskare.
FMV: Unga Forskare!? Är du forskare?
K: Nej, men vi jobbar för att unga ska ägna sig mer åt teknik och naturvetenskap.
FMV: Hm… vi har alltså framtiden i telefonen! Du kanske kommer att bli nån stor höjdare nånstans, när du blir stor!
K: Kanske det…
(Kommentar: Självförtroendet är det inget fel på. Inte heller tron på att allt är möjigt. Min son, alltså.)

Till K: Se där, hur det går, när jag ska försöka att återberätta något… du skulle gett mig filen.

Vad en hungrig hund har med en trasig diskmaskin att göra

Handdiska. Är det kul? Nej, det är trist.

Jag har nu tvingats handdiska i tre dagar på grund av att vår diskmaskin pajjat – igen!

Sist var det en mus (Fru Skogsmus) som gnagt sönder nån ledning vilket resulterade i kortslutning för diskmaskinen – och avslutning för hennes liv.
Denna gång har vi inte haft någar möss i köket. Tror vi.

Trodde vi.

Vår hund har ätit väldigt mycket mat de senaste veckorna. Jag har fyllt på matskålen 4-5 gånger om dagen och varenda gång jag kommit in i köket har den varit tom och hunden har stått där med en sorgsen blick som säger ”vill ha mer mat!”

Nåväl. Diskmaskinen plockades ut och skulle bäras ut till bilen. Det är lite krångligt att få in den. Sist kostade det oss en bakruta, så denna gång tänkte vi lägga maskinen ner i bakluckan.

Väl utkånkad och tippad löstes mysteriet med hundens mat. Ur diskmaskinen rann det hundmat! Flera kilo! Inte undra på att den strejkar.

Det var bara att skaka ur allt torrfoder, bära in eländet igen och koppla in alla slangar och sladdar. Nu fungerar den.

ARG-pod!

Igår kväll kom jag på att jag inte har någon iPod längre – jag har en ”ARG-pod”.

Jag har nu överlevt flera månader utan min kära iPod. Det har inte varit lätt, men det har gått. Nu börjar jag att tröttna på det. Jag vill ha den när jag springer! Ok, det är trevligt att lyssna på naturen – fåglarnas kvitter och vindens sus – men jag är en modern människa, jag vill lyssna på musik när jag springer!

”Use iTunes to restore”, stod det på displayen, det har jag berättat om tidigare. Då gjorde jag inget åt det, för jag misstänkte att det skulle innebära att all min musik som fanns på iPoden skulle raderas. Något jag absolut inte ville riskerna eftersom den hårddisk där all musik låg uppbackad hade pajjat…

Nu är läget annorlunda. K har ju fixat hårddisken, i alla fall datan på den, så musikfilerna är räddade (tills vidare, i alla fall). Nu skulle jag kunna följa uppmaningen på displayen.

Kanske gör jag det idag…? Eller i helgen…

Springa kan jag hur som helst inte göra, oavsett vad som händer med min iPod. Jag är nämligen vrålförkyld. Snorar, nyser och hostar. Känner mig matt och trött, men har ingen feber. (För det är väl så att man inte har feber, så längre man inte har kollat?) Jag hade planerat att träna 5-6 pass mellan Midnattsloppet och Tjejmilen. Av det har det blivit – noll. Hittills. Jag hoppas fortfarande på att ett under ska ske. Att jag ska vakna upp pigg och frisk nästa dag, att solen ska skina på min näsa och säga ”välkommen ut i springspåret!”. Det är fortfarande 9 dagar kvar till Tjejmilen. Det kan gå. Nej, det där lät fel – det måste gå.

Ny blogg – min sista blogg! (?)

Å hej å hå. Nu har jag suttit med sonen K och försökt att fatta hur jag ska göra när jag bloggar. Han har nämligen gjort om allt. Och då menar jag precis allt! ”What you see is what you get” – glöm, glöm, glöm.

Nu ser det ut så här:

Ja men, hallå!

Varför funkar det inte? Varför ska jag behöva börja på en ”ny” blogg hela tiden?
Jag blir så himla trött på min dator vissa dagar.
I dag är en sån dag.

Måste jag ge upp och lägga mig på Metrobloggen, Blogger, Blogspot eller nåt annat – där jag inte har nån koll alls?

Vill inte. Kan inte. (Tänk dig en strut karameller…)

Suck.

Ungefär så här känns det.
I diket.
Med hela lasset.

Killen som körde Hemglassbilen väjde för en ekorre – så han hade goda skäl. Ekorren klarade sig – och glassbilen kan bärgas, så ingen större skada är skedd.

Det blev 4 km i spåret. Fick gå vissa delar på grund av knän som sa stopp. Alldeles för lång tid tog det, dessutom. Som om det inte skulle räcka med det – iPoden är trasig. Fick lyssna på musik från mobilen. Har visserligen en så kallad ”musikmobil”, men det är ändå inte samma sak.

Nej, det här är inte kul. 🙁

Ho ho…?

Det här är ju jobbigt… det här med ”gästbok”…

Jag ser att 11 personer har tittat in, men bara två av er har gett er tillkänna (tack!).

Frågan är – vilka är ni andra?!

Nu ska jag se på ”Morden i Midsummer”, så jag har inte tid att skriva mer.

Flugor

Inte nog med att de klättrar på mig – natt och dag. De tycker dessutom att det är väldigt roligt att springa runt på min skärm.

Det är ganska svårt att se muspekaren, för alla flugor.
Irriterande.
Mycket irriterande.

De röda ringarna är flugor, den gröna är min muspekare… svår att hitta.

Ny dator – XO

Visst är den söt! Min nya lilla dator.
Grön, liten och plastig som en leksak. Men, man kan göra en himla massa kul med den – skapa musik, rita, skriva. Till och med gå ut på nätet. Har inte lärt mig allt än (faktiskt nästan inget alls), men det ger sig snart. K, som naturligtvis också köpt en, är redan i full gång att utforska sin. Med ett stort leende på läpparna.

Priset för datorn är 100 US dollar, men man betalar 200 US dollar. Detta för att den är en produkt i projektet ”One Laptop per Child”, som går ut på att alla världens barn ska få en egen dator. Vi som köper en sponsrar samtidigt en som ges bort till ett barn. Alla som arbetat med projektet har gjort det ideellt.

PS. ”Öronen” på skärmen, är antenner!

Meddelanden från djurens värld?

Snacka om att springa fort över tangenterna. Nej, jag pratar inte om Peter Nordahl i sin ”Night In Tunisia”. Jag talar om min nya kompis, här på jobbet.
Lilla Fröken Spindel.
Hon har nu retat mig hela morgonen med sitt springade, fram och tillbaka. Jag jagar henne, men hon hinner hela tiden undan. Gömmer sig under ”G”, för att sekunden senare skrattande dyka upp på ”O”.
Försöker hon att säga nåt till mig?

God Jul, kanske?