Läste en krönika i en av våra dagstidningar i helgen som handlade om ålder. Journalisten som skrivit krönikan var 38 år gammal. Och kvinna. Inget konstigt med det. Att vara 38 år och kvinna är inget speciellt. I Sverige, vill säga. I Zimbabwe är läget ett helt annat, skrev hon. Där är medellivslängden för kvinnor – just 38 år. Lägst i världen.
Journalisten skrev sedan en lång utläggning om att om hon varit född där, hade hennes liv, mer eller mindre, varit slut nu.
Men, hon glömde en viktig sak. Medellivslängd betyder inte att man dör när man fyllt 38. Det betyder sannolikt att väldigt många kvinnor dött redan före 1 års ålder… De som haft turen att bli 38 har sannolikt ganska stora chanser att även bli 58. Tror jag. Man kan bli lurad av statistik. Man tänker lätt fel.
På 1700-talet var medellivslängden ganska låg även i Sverige. Kommer inte ihåg exakt, men den låg väl nånstans på 35 år. När jag läste det första gången tänkte jag (och gjorde då samma tankevurpa som journalisten) att ”vad konstigt det måste sett ut på stadens gator och torg – inga gamla människor alls!” Fel, fel, fel. Det fanns gamla människor men spädbarnsdödligheten var enormt stor.
Ett annat exempel på hur svårt det kan vara med statistik var när J hade jättesvårt att fatta att medellängden på hans klasskamrater kan vara 158 cm utan att någon av dem behöver vara just 158 cm. (Han gick i mellanstadiet då.)
PS. I Sverige var medellivslängden för kvinnor (år 2002) 82,1 år. För män var motsvarande siffra 77,7.
* Mark Twain är den man som har myntat uttrycket ”Lögn, förbannad lögn och statistik”. Han blev 74 år gammal, om någon undrar.
