tankar från hängmattan
Min underbare, yngste son ringde från Västkusten igår. Pengarna var slut. Han har ännu inte hunnit få sin första lön. Ville att jag skulle låna ut.
Hans argument var:
”Mamma, du har ingen aaaning om vad tandkräm och toapapper kostar!”
😉
De små liven…
Bråttom. Jag hade bråttom, som vanligt. Men, det är ju bara att öka tempot, så hinner man med.
Satte mig i bilen och körde till ICA för att handla det jag glömt dagen innan. Parkerade, la i handbromsen, tog de tomma kassarna, handväskan, bilnyckeln och mobilen, sa ”kommer snart” till hunden och rusade in i affären.
Då ringer min mobil.
Ja, ni har hört om det förut. Hört om hur förvirrad jag blir när jag pratar i mobilen, samtidigt som jag försöker att göra något annat, i detta fall plocka mat från butikshyllor efter en handskriven lista.
Slutar jag att prata? Slutar jag att plocka ner matvaror i korgen? Nej då, jag tror igen att jag kan göra flera saker samtidigt – utan risker.
Samtalet avslutas när jag närmar mig kassan. Jag stoppar ner mobilen i väskan, betalar och packar ner varorna i kassarna. På väg ut till parkeringen funderar jag på var jag kan ha lagt bilnyckeln. Händerna är fulla av kassar, så jag kan inte leta, jag bara undrar om jag la den i väskan, i fickan eller… Kunde inte riktigt minnas.
Vid bilen insåg jag snart att bilnyckeln var borta. Den låg inte i handväskan, inte i jackfickan, inte i matkassarna och satt heller inte kvar i bilen.
Jag gick tillbaka in i affären för att kolla om jag lagt den vid kassan. Nej då, där var den inte heller. Jag tog en runda i affären, kollade på alla hyllor jag varit, vid apelsinerna, vid mjölken, men ingenstans fanns min bilnyckel. Jag frågade personalen, men ingen hade sett den. Jag gick igenom handväskan igen. Tog ut allt, precis allt. Men, det hjälpte inte, den fanns inte där.
Efter 30 minuters fruktlöst letande gav jag upp. Tog upp mobilen, ringde B och sa ”du får komma och hämta mig, för jag har tappat bort bilnyckeln…”.
Gick ut till bilen igen. Ställde mig brevid kassarna. Och väntade.
Suckade. Tog några riktigt djupa andetag, då jag plötsligt kände nyckeln. Jag kände fysiskt var den låg. Jag vände ner blicken och såg den också.
BHn buktade nämligen ut lite, just där jag lagt den.
Jag har två stycken Mowglisar på gården. När de inte klättrar i träd hjälper de mig att mata lammen.
Jag tar tacksamt emot hjälpen, för vi har fem flasklamm – och alla vill de ha mat samtidigt!
—
Idag är det bara sex månader kvar till Julafton!
Tänk, hur olika man kan känna.
Här, sitter jag och längtar efter min yngste son, som jag kramade farväl alldeles nyss. Det känns redan tomt och tyst. Hur ska jag klara av att leva utan honom en hel sommar? Och hur ska jag kunna låta bli att oroa mig över allt som kan hända honom?
Detta samtidigt som han sitter i bilen. Drar på högsta volym på stereon, öppnar fönstret – känner friheten fladdra i håret! På väg mot Äventyret! Jobba och bo i Smögen – en hel sommar! Eget hushåll, eget ansvar. Inga föräldrar som tjatar och undrar var han har varit, med vilka, när han kommer hem… Kan det bli bättre?
Har gjort en ”Bryggsångbok” idag… Att ha till Midsommar på Idholmen. Och andra tillfällen då man bara måste sjunga – men har glömt texten…
Detta på uppdrag av den äldre sonen.
Alltså, ibland blir det bara för mycket. Så mycket att jag inte hinner med att blogga. Inte ens den minsta lilla rad. Så har det varit en tid, men hjulet verkar stanna av lite nu. Kanske inbillning, kanske tillfälligt, men jag tar ändå chansen att skriva några rader om vad som hänt sen sist.
1. Lammningen är nu över.
Vi har fått 67 supersöta, ulliga, gulliga lamm – varav vi får flaskmata 5 stycken. Ett kärt besvär.
”Simulant-tackan”, hon som fick mig att ringa veterinären för ett tag sen, dog igår. Jag visste att det var nåt fel på henne, men inte vad. Och veterinären som sa att allt var ok… Nu är hon i alla fall död men hann få två fina lamm!
2. Studentfirandet är över.
J fick en lyckad studentdag. Skylten blev klar i tid. Solen sken. Gästerna var glada. Maten var god (tack G) och J blev glad över studentpresenten vi köpt. Dessutom kom han ut med fullständigt studentbetyg, vilket bara cirka 50% av alla ”studenter” gör numera. Bra jobbat!
3. Tidningen kom iväg till tryckeriet.
Visserligen 4 dagar försenad, men jag kunde inte slå knut på mig själv.
4. Räven som gästade lagårn har inte setts till igen…
5. Jag tog mig runt de 9 milen i Motala i lördags. Tjejvättern är med andra ord avklarad! Det tog lång tid och känns ordentligt i kroppen, men jag är nöjd med min insats. Kroppen lagar sig.
I startområdet var jag inte ensam, direkt…
Lite tvekan kan man nog läsa av i blicken… jag var vid detta tillfälle ganska säker på att bryta loppet före målgång. Var trött, oengagerad, stressad över allt möjligt, bland annat pyspunkan på bakhjulet och en cykelkedja som hoppat av..
Utan bullar, blåbärssoppa och cykelpumpning i varje depå hade det aldrig gått.
6. Tog mig tid att hälsa på min äldsta vän P i Jönåker, på resan hem från Motala. Det var ”100 år” sedan vi sågs, men det känns ändå alltid som om det var igår. Så är det med vänner man haft hela sitt liv.
Måste också berätta att min vän P är en helt otrolig tjej. Vet ni vad hon har gjort? Jo, hon har gått ut i skogen, tagit med sig motorsågen och fällt ett stort antal träd. Sen har hon släpat hem stockarna. (Ja, hur hon gjorde det är för mig en gåta!) Monterat fast motorsågen på en slags manick och sedan kört stockarna igenom den och på det viset fått bräder.
Av de bräderna byggde hon sig sedan ett hus! Alldeles ensam! Ja men, fatta!!!
Ps sommarstuga – cirka 200 meter från hennes bostadshus, men bara 100 meter från sjön! Underbar plats att leva på!
7. Idag hälsade hovslagare Rainer på…
… och 18 st barn från ett dagis på Tranholmen.
Fick hjälp med flaskmatningen idag.
—
Och sist men inte minst viktigt…
Min BLOGG fyller 3 år idag!
Nåt åt det här hållet, blir det… Men, nu är det dags för lunch!
Ja, jag gillar gult!
Lammet dog… Så hårt och orättvist är livet, ibland. Han fick en dag.
I morse var jag jättetrött. Detta berodde på att det nu är jag som har hand om nattpassen här på gården. B är ju i Malaysia. Sålunda ställde jag mobilen på ringning kl 03.00 innan jag gick och la mig igår kväll.
Klockan 3 började den att spela sin lilla ”vakna upp nu-melodi”. Jag hörde ljudet, men det tog flera sekunder innan jag fattade vad det var – och vad det betydde. Jag släpade mig ur sängen och gick ner till lagårn. Hoppades att det skulle vara lugnt. Det var det.
Äppelblommorna håller på att slå ut. Det är underbart vackert i trädgården.
Tog 4-hjulingen ner till skogshagen i morse. Tidsplanen höll inte för en promenad. Hästarna kom galopperande emot mig, när jag kom ner i morse för att ge dem sin havre. Klappa dem. Prata lite med dem.
Nu sitter jag på jobbet och överst på listan står det ”göra studentskylt”. Så, det är vad jag ska göra nu.
Kanske ska jag försöka klämma in en timmes cykling idag? Har inte cyklat sedan i lördags. Är uppe i drygt 10 mil, totalt. 40 kvar, alltså…
Ge mig en kvart om dagen – och jag ska tala om för dig hur mitt liv ser ut, några dagar i slutet av maj 2008.
Vi startar dagboken idag.
Solen sken. Eller, regnar det? Vad nu?! Det är igen som helst ordning på vädret idag. Beslöt till slut att ta regnhatten på när vi gick ner till lagårn, B och jag, utifall att…
Inga nya lamm i natt. Vi ägnade morgonen åt att flytta om i boxarna. De som legat i box A, flyttades till B, de som låg där skulle in i hage C och så vidare. Grindar släpades, snören bands, öronmärken klipptes fast i lammöron med den lila tången. Det tog sin lilla tid. Men, nu har vi frigjort ett par lediga boxar för framtida behov. Skönt.
Idag skulle B till Malaysia, varpå jag efter lagårdsbestyren skjutsade honom till Arlanda. På vägen hem stannade jag vid ICA i Lunda och kompletterade lite mat. Hade ingen lista, så det blev lite konstigt. (Ur ICA-kassen kunde jag senare plocka upp MYRR, en lila filt som det stod ”25:-” på och vaniljyoghurt. Jag tror inget av det stod på listan, som ju låg kvar i köket.)
Jag fortsatte min färd hemåt. Det var i alla fall vad jag trodde. För snart ringde mobilen och jag svarade, pratade på några minuter och la sen på. Jag tittade ut över det vackra landskapet som susade förbi utanför vindrutan… men, var befann jag mig? Jag funderade lite, hm… jag svängde ju av vid ICA, handlade, sen fortsatte jag… skulle jag svänga igen och har missat avfarten? Huvudet var tomt på information. Ingen panik, bara att köra vidare. Efter ett par mil kände jag igen mig. Jag var vid Gottröra!
Helt fel, men därifrån hittade jag i alla fall hem.
Åt en knippe kokt, färsk broccoli, en kasslerskiva och keso till lunch. Ok, då. 3 skivor kassler, tog ju två vid skärbrädan också. Men, de räknas väl inte?
Ner och kolla djuren. De såg alla ut att må bra.
Inga lammningar på gång.
Upp på kontoret och jobba. Gjorde en inbjudan till Rs fest, som jag lovat att posta för länge sen. Jobbade vidare med ”vem är vem”-artikeln som ska in i nästa nummer. Svarade på hundra mail. En kund ringde och sa att han missat tåget, på väg till mig. Jag sa ”ta bussen”, vilket han också gjorde.
Hämtade kunden vid Roslagsstoppet och körde hem. En vända ner till lagårn innan vi sätter igång, tänkte jag och tänkte samtidigt passa på att visa kunden alla våra fina lamm. Nej, men vad är detta?! Det där lammet ser inte alls bra ut. En av trillingarna som föddes igår såg inte alls pigg ut. Snabbt in i huset med lammet. Leta rätt på lammnäringen, skaka ihop i en nappflaska, värma i micron – och försöka mata det lilla livet. Ja, mycket till liv, var det ju inte…
Han vägrade att suga ur nappflaskan. Kunden stod och väntade. Jag blev lite stressad. J kom och hjälpte mig och tog över matandet.
Jobba, jobba, jobba. Gjorde klart kundens hemsida och la ut den på nätet (http://www.nyscript.se/). Han beslöt sig för att ta en promenad ner till tåget så jag behövde inte sätta mig i bilen igen utan kunde ägna mig åt sjuklingen i köket. Inte pigg.
K ringde och frågade det han frågar varje dag vid 17-tiden – vad blir det till middag? Inte vet jag, vad tänkte du bjuda på, motfrågade jag. J löste det hela genom att föreslå, wokade grönsaker, kyckling och nudlar. Inte nog med det, han erbjöd sig även att handla och laga maten!
Nu ska jag gå ner till djuren. Ge dem havre, vatten och hö. Flytta de som går ute på bete närmre gården, för att det ska bli lättare att stänga in dem senare i kväll. Ta en promenad ner till hästarna som går och betar i skogshagen. Ge dem varsin näve havre, för att de inte ska glömma bort mig – och komma ihåg att jag är snäll.
Sen blir det Melodifestival. Det har K bestämt.
För 1600 bagis kunde man igår få denna fina kostym, inklusive väst, skjorta, slips och näsduk. Den snygga killen ingick ej i priset – honom hade vi redan!