Trött.
Dag 4
Natten har varit lugn. Gick ner till lagårn vid 3-tiden och kollade läget. Lyssnade på idisslandet från tackorna en stund innan jag gick upp igen. Mysigt ljud.
Klockan 03.11 är det så här mörkt. Men fåglarna kvittrar för fullt!
Jag tror (igen) att jag ska cykla idag. Jag tror det så mycket att jag tog med mig cykeln upp från höskullen i morse. Nu står den lutad mot huset och väntar på mig.
Men, den får vänta ett tag till. Har en del jobb som jag lovat att fixa innan jag kan sticka iväg.
Solen skiner så jag borde också sätta på en tvättmaskin…
Dag 3, lammrusning
När tackorna är upptagna med att glufsa i sig hö, passar alla lammen på att rusa runt, runt. De har jättekul. Och, det är jättekul att titta på!
Att göra rent gödselspridaren står också på listan.
Frivillig? Någon?
Tre nya lamm! Men, inte den tacka jag trodde.
Dag 3, fortsättning
Veterinären kom vid 11.30. Och, maximal otur, det var hon! Hon, som inte gillar kallvatten och inte kan kliva över grindar, ni vet. Hon som inte gillar mig, helt enkelt.
Jag hade förberett mig så gott jag kunde. Kokat upp vatten som jag hällt upp i två thermosar. Burit ner dem till lagårn. Tagit ner rena handdukar. Flytande tvål. Diskat ur alla hinkar. Hon skulle inte få klaga på nånting denna gång!
Jag stod beredd att knyta upp grinden, när hon skulle in… men, hon tog ett raskt kliv över grinden! Jag lät mig inte luras av detta utan ställde fram varmvattnet, tvålen och gav henne de rena handdukarna. Hon tog emot och började jobba. Berättade efter undersökningen av tackan att allt var ok. Hon var inte färdig att lämma än. Det var bara att vänta.
Och, detta betalar jag 2000 kronor för!!!
Här ligger hon, Simulanten…
Men, något gjorde veterinären. Hon lugnade mig. Hon berättade också att man kan mjölka ur lite mjölk ur ljuvret precis före en lammning. Ett bra sätt att kolla om det är på gång eller inte. Hon beskrev också hur livmoderhalstappen (eller vad det nu hette på ett får) kändes, så att jag skulle kunna hitta den själv, nästa gång. Jag lärde mig lite nytt.
Allt kändes genast mycket bättre, men jag var fortfarande lika trött. E hade under tiden kommit hit för att rida hästarna, men hon kan ju sköta sig själv, så jag tog en timme på soffan (det blev ju ingen i morse…).
Full av ny energi satte jag sedan igång med mitt arbete – 5 timmar försenad. Gjorde en affisch till en kund, la in en banner på Hit&Dits nya site, uppdaterade en annan. Städade skrivbordet, sorterade post och papper. Nu har jag koll på läget.
Och vårt Stora Äppelträd i bagghagen blommar för fullt…
Dag 3
Sa jag att jag var trött i går morse? I så fall visste jag inte vad trött var, för idag är jag verkligen trött! Har varit nere i lagårn var 90e minut – hela natten. Anledningen var den där tackan som jag trodde skulle lamma igår, men som fortfarande inte gjort det…
Vet inte vad som felar. Känner mig osäker på vad jag ska göra. Har kännt efter och hittar inga lamm, men hon är jättetjock, så det är lamm där – minst 3 stycken, tror jag.
Klockan 8 i morse ringde jag veterinären. Han lovade att ringa mig när hans telefontid var över och komma förbi och titta på henne. Känns både bra och dåligt. Skönt, att en expert får ”ta över” ansvaret, ett tag.
Läskigt är det också. Jag kom på mig själv med att inse att jag var mer rädd för veterinären än små barn är för sotaren. Jag har haft några ”skräckupplevelser” i samband med veterinärbesök tidigare, och minnen finns kvar.
Vad har då hänt, undrar du kanske.
Jo, en del veterinärer har en tendens att alltid leta fel hos oss (stackars) bönder. Klaga på något. En skällde ut mig för att vi inte hade varmvatten nere i lagårn. Jag erbjöd mig att gå upp till huset och hämta, men det hjälpte inte. Hon ville skälla på mig och fortsatte med att påpeka att hon minsann inte tänkte kliva över några grindar. Jag fick snällt knyta upp alla snören och öppna så att hon kunde gå in.
Jag är rädd att de ska tycka att jag gjort något fel. Att jag inte sköter mina djur på bästa sätt. Att de ska möta mig med en anklagande blick…
Suck! Och detta utsätter jag mig för. Ringer efter dem. Betalar dyrt för att de ska komma. Ett veterinärbesök kostar mer än tackan gör, men det får jag ta. Jag kan inte se henne ligga och försöka få ut lammen längre. Utan att kunna hjälpa till.
Nu ska jag gå in och lägga mig i soffan ett tag. Kanske får jag en blund i ögat innan veterinären kommer…
Jobbet? Har jag ett sånt?
Tidning? Kan göra sen.
Student… nej, vänta nu. En sak i taget, om jag får be.
Dag 2, fortsättning
Inte blev det nåt cykla av idag! Fattar inte hur jag, i min vildaste fantasi, kunde tro att jag skulle hinna med att motionera! Det är ju löjligt!
Jag vet inte vart denna dag tagit vägen, trots det är den snart slut…
Vad har jag hunnit med idag?
1. Köpa studentpresent till J. Dyr, men fin. Hoppas att han blir glad.
2. Sadla hästarna, för att två av Js tjejkompisar ville rida.
3. Ätit Caesarsallad som J och M tillagat. Gott!
4. Flyttat lammande tacka in i box.
5. Kollat av annonsmaterialen till tidningen.
6. Ja, Studentskylten! Den är ju på ”utprintning”. Viktigt. Stod dessutom på ”listan”. Skönt att kunna bocka av något…
7. Uppdaterat en websida åt en kund.
8. Försökt att flytta ytterligare en lammande tacka… eller, jag tror i alla fall att hon ska lamma… snart. Hon har gått och sett ”listig” ut hela dagen, legat ner, inte ätit, flåsat… men, inga lamm har kommit ut. Nu har jag tagit in henne i lagårn och stängt av lite, så att hon får vara ifred. Ska gå ner om en timme igen och kolla läget.
Ja, och så har jag ju bloggat lite, men bara lite…
Ska jag skriva en lista på vad jag inte hunnit med, också? Nej. Sånt är deprimerande att tänka på. Jag har haft fullt upp. Får vara bra med det.
Dagens bilder, kommer här.
På väg upp från lagårn, vid 20-tiden…
Två jordiga lamm. Det tredje föddes inne i boxen. Allt gick bra.
Fåren på bete.
Js kompis M på hästryggen. Som om han aldrig gjort något annat! (Undrar dock varför han håller så krampaktigt i manen – och inte i tyglarna…)
Dag 2
Lammet dog… Så hårt och orättvist är livet, ibland. Han fick en dag.
I morse var jag jättetrött. Detta berodde på att det nu är jag som har hand om nattpassen här på gården. B är ju i Malaysia. Sålunda ställde jag mobilen på ringning kl 03.00 innan jag gick och la mig igår kväll.
Klockan 3 började den att spela sin lilla ”vakna upp nu-melodi”. Jag hörde ljudet, men det tog flera sekunder innan jag fattade vad det var – och vad det betydde. Jag släpade mig ur sängen och gick ner till lagårn. Hoppades att det skulle vara lugnt. Det var det.
Äppelblommorna håller på att slå ut. Det är underbart vackert i trädgården.
Tog 4-hjulingen ner till skogshagen i morse. Tidsplanen höll inte för en promenad. Hästarna kom galopperande emot mig, när jag kom ner i morse för att ge dem sin havre. Klappa dem. Prata lite med dem.
Nu sitter jag på jobbet och överst på listan står det ”göra studentskylt”. Så, det är vad jag ska göra nu.
Kanske ska jag försöka klämma in en timmes cykling idag? Har inte cyklat sedan i lördags. Är uppe i drygt 10 mil, totalt. 40 kvar, alltså…
Dag 1
Ge mig en kvart om dagen – och jag ska tala om för dig hur mitt liv ser ut, några dagar i slutet av maj 2008.
Vi startar dagboken idag.
Solen sken. Eller, regnar det? Vad nu?! Det är igen som helst ordning på vädret idag. Beslöt till slut att ta regnhatten på när vi gick ner till lagårn, B och jag, utifall att…
Inga nya lamm i natt. Vi ägnade morgonen åt att flytta om i boxarna. De som legat i box A, flyttades till B, de som låg där skulle in i hage C och så vidare. Grindar släpades, snören bands, öronmärken klipptes fast i lammöron med den lila tången. Det tog sin lilla tid. Men, nu har vi frigjort ett par lediga boxar för framtida behov. Skönt.
Idag skulle B till Malaysia, varpå jag efter lagårdsbestyren skjutsade honom till Arlanda. På vägen hem stannade jag vid ICA i Lunda och kompletterade lite mat. Hade ingen lista, så det blev lite konstigt. (Ur ICA-kassen kunde jag senare plocka upp MYRR, en lila filt som det stod ”25:-” på och vaniljyoghurt. Jag tror inget av det stod på listan, som ju låg kvar i köket.)
Jag fortsatte min färd hemåt. Det var i alla fall vad jag trodde. För snart ringde mobilen och jag svarade, pratade på några minuter och la sen på. Jag tittade ut över det vackra landskapet som susade förbi utanför vindrutan… men, var befann jag mig? Jag funderade lite, hm… jag svängde ju av vid ICA, handlade, sen fortsatte jag… skulle jag svänga igen och har missat avfarten? Huvudet var tomt på information. Ingen panik, bara att köra vidare. Efter ett par mil kände jag igen mig. Jag var vid Gottröra!
Helt fel, men därifrån hittade jag i alla fall hem.
Åt en knippe kokt, färsk broccoli, en kasslerskiva och keso till lunch. Ok, då. 3 skivor kassler, tog ju två vid skärbrädan också. Men, de räknas väl inte?
Ner och kolla djuren. De såg alla ut att må bra.
Inga lammningar på gång.
Upp på kontoret och jobba. Gjorde en inbjudan till Rs fest, som jag lovat att posta för länge sen. Jobbade vidare med ”vem är vem”-artikeln som ska in i nästa nummer. Svarade på hundra mail. En kund ringde och sa att han missat tåget, på väg till mig. Jag sa ”ta bussen”, vilket han också gjorde.
Hämtade kunden vid Roslagsstoppet och körde hem. En vända ner till lagårn innan vi sätter igång, tänkte jag och tänkte samtidigt passa på att visa kunden alla våra fina lamm. Nej, men vad är detta?! Det där lammet ser inte alls bra ut. En av trillingarna som föddes igår såg inte alls pigg ut. Snabbt in i huset med lammet. Leta rätt på lammnäringen, skaka ihop i en nappflaska, värma i micron – och försöka mata det lilla livet. Ja, mycket till liv, var det ju inte…
Han vägrade att suga ur nappflaskan. Kunden stod och väntade. Jag blev lite stressad. J kom och hjälpte mig och tog över matandet.
Jobba, jobba, jobba. Gjorde klart kundens hemsida och la ut den på nätet (http://www.nyscript.se/). Han beslöt sig för att ta en promenad ner till tåget så jag behövde inte sätta mig i bilen igen utan kunde ägna mig åt sjuklingen i köket. Inte pigg.
K ringde och frågade det han frågar varje dag vid 17-tiden – vad blir det till middag? Inte vet jag, vad tänkte du bjuda på, motfrågade jag. J löste det hela genom att föreslå, wokade grönsaker, kyckling och nudlar. Inte nog med det, han erbjöd sig även att handla och laga maten!
Nu ska jag gå ner till djuren. Ge dem havre, vatten och hö. Flytta de som går ute på bete närmre gården, för att det ska bli lättare att stänga in dem senare i kväll. Ta en promenad ner till hästarna som går och betar i skogshagen. Ge dem varsin näve havre, för att de inte ska glömma bort mig – och komma ihåg att jag är snäll.
Sen blir det Melodifestival. Det har K bestämt.
Lamm
Inte som planerat, direkt…
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Enligt min plan, skulle lammen komma ut efter den 30 maj – då B är hemma och allt studenfestande är över.
Nu blev det inte så. Det blev så här, i stället.
Tre av våra, allt tjockare, tackor, tyckte att idag var en jättebra dag att lamma på. Och gjorde det ute i hagen.
Allt gick dock fint. Tackorna har rutin (i alla fall dessa tre). De gick snällt med mig, när de skulle in i lammningsboxarna. Gav sina små di och tuggade samtidigt i sig höet jag ställt fram. Drack varsin halv hink vatten och tittade på mig med tacksam blick. De vet att jag finns där för att hjälpa till. De känner mig. Litar på mig. Jag log tillbaka.
Det är ändå helt fantastiskt – även om tidpunkten skulle kunnat vara en annan.
Men, vem rår över livets gång?
Inte jag, i alla fall.