Plastmamma
Nu har mitt arbete som mamma åt de fem flasklammen ersatts av en blå plastmamma.
Mowglisarna
Jag har två stycken Mowglisar på gården. När de inte klättrar i träd hjälper de mig att mata lammen.
Jag tar tacksamt emot hjälpen, för vi har fem flasklamm – och alla vill de ha mat samtidigt!
—
Idag är det bara sex månader kvar till Julafton!
Flugor, i repris
Jag fortsätter på temat: Flugor.
När jag var liten såg jag ofta svältande barn på tv-nyheterna. Tror att landet de bodde i hette Biaffra. Det jag mest förundrades över då, var hur de kunde stå helt stilla när det kröp flugor över hela kroppen. Att det inte killade alldeles förskräckligt. (Jag var ganska liten och visste inte så mycket om svält… men flugor kände jag till.)
Nu förstår jag lite bättre. Lite.
Utan att i övrigt göra någon jämförelse mellan mitt liv och de barnen jag såg på tv som barn, börjar jag att förstå hur man ger upp – och anpassar sig. Finner sig i det man ändå inte kan göra något åt. Flugorna.
För barnen i Biaffra fanns det som var värre. Mycket värre.
Surdegar
Jag lyckades!
Med mina surdegar, alltså.
Det blev två stycken runda PS-bröd, med vetesur och spelt. ”PS” står för pumpa- och sesamfrön, som man rostar i het stekpanna och sedan mal i en kaffekvarn. Jättegott!
En sats ”det fantastiska brödet” bakat på spelt. Ingen surdeg dock.
Två stycken riktigt grova rågbröd – Dansken – med mycket rågsur, grovt rågmjöl och en gnutta spelt.
Ja, danskarna blev så grova att jag blev av med en del av en kindtand… Har idag beställt tid hos tanddoktorn.
De surdegar som blev över står nu i kylen, i väntan på nästa bak. B höll på att ta ut en av burkarna idag, i tron att det var något man kunde göra pastasås av.
STOPP, skrek jag – det där är mina surdegar, som jag jobbat med i 4 dagar! Låt bli dem!
Jag har ännu inte provat min honungsjäskultur – det riktigt svåra. Men den ser fin ut och luktar gott.
—
Idag har vi haft en dagisgrupp på 20 barn, på besök på gården.
Vi matade och klappade våra lamm men besökte även vår granne Hs gård. Där har de en stor tjur…
”Hur många djur har ni på gården?”
En vanlig fråga, av folk som besöker oss.
Ja, vi har cirka 200 får, 3 hästar, en katt, en hund – och två barn, fast de räknar vi som odjur, brukar vi svara.
Vad fel vi har!
Vi har tusentals djur!
Vi gör vad vi kan för att decimera antalet, men det känns som om vi hela tiden ligger steget efter…
Naturen bjuder in
Kan man låta bli att springa in i detta? Detta gröna. Detta friska.
Nej, det kan man inte.
Det blev en liten runda igår kväll, efter regnet. Inte så lång, för mina knän sade ”stopp” ganska snart. ”Är du inte klok?! Springa redan?! Mindre än en vecka efter att du tvingat oss att trampa cykel i 9 mil!”, tänkte de nog. Om de hade kunnat tänka.
Gräset växer så det hörs. Eller, är det djurens idisslande jag hör?
Hästarna var glada när jag kom ut i hagen i morse, men Anita borde tala med sin tandläkare, tycker jag…
—
En sak till…
Jag har satt igång bakandet igen. Nu menar jag inte det där vanliga vardagsbrödsbakandet, som jag alltid håller på med, utan kvalitetsbaket.
Jag har satt 2 surdegar – en på speltvete och en på grovmalen råg. Jag har också dragit igång ett nytt försök att göra en honungsjäs-kultur. Nu med honung från bygden, då vi har en granne som producerar kvalitetshonung – utan gifter och tillsatser. Ska bli intressant att se vad det blir av det.
Burken ska stå i 30-35 graders konstant temperatur, vilket inte var så lätt att hitta. Det blev att ställa den ovanpå elkassetten i pannrummet.
I morgon får jag veta om det lyckats. Då ska det nämligen börja bubbla om ”geggan” – om jag gjort rätt, vill säga.
Återkommer…
Fredag 13e, fortsättning
Vad är nu detta!!!
När jag äntligen ska ut och springa så öppnar sig himmelen totalt! Det vräker ner. Jag vill inte springa. Jag vill inte ens gå ut…
Men, man kan se något positivt, även i detta. Jag är ju bonde! Och som bonde
önskar jag regn.
När det regnar…
• växer det på våra åkrar och ängar
• blir fåren och hästarna nyduschade och fina
• slipper jag vattna mina kryddväxter och tomatplantor
• blir luften ren
Jag slipper dessutom fundera på att ”man borde sätta på en tvättmaskin…”, något jag ofta sitter och tänker på när jag jobbar.
Snart skiner solen igen och jag kan ut och springa (= klafsa runt i lervälling).
De små liven på gården
Jag begriper väl att du inte är speciellt intresserad av lamm, men de en stor del av mitt liv – just nu.
Så, här kommer lite bilder från kvällens tur ner till lammen och deras mammor.
Om man inte visste att de solade hade man nog trott att lammen dött.
Men, de bryr sig inte det minsta om att jag kommer klampande, tar upp mobilen och tar bilder av dem. Möjligen lyfter de ett ögonlock och tänker ”jasså, bara hon… nu igen!”.
Får är flockdjur.
Precis som vi.
Vart man än går riskerar man att trampa på ett lamm…
Ska du gå redan?
Dagboken tog slut…
Alltså, ibland blir det bara för mycket. Så mycket att jag inte hinner med att blogga. Inte ens den minsta lilla rad. Så har det varit en tid, men hjulet verkar stanna av lite nu. Kanske inbillning, kanske tillfälligt, men jag tar ändå chansen att skriva några rader om vad som hänt sen sist.
1. Lammningen är nu över.
Vi har fått 67 supersöta, ulliga, gulliga lamm – varav vi får flaskmata 5 stycken. Ett kärt besvär.
”Simulant-tackan”, hon som fick mig att ringa veterinären för ett tag sen, dog igår. Jag visste att det var nåt fel på henne, men inte vad. Och veterinären som sa att allt var ok… Nu är hon i alla fall död men hann få två fina lamm!
2. Studentfirandet är över.
J fick en lyckad studentdag. Skylten blev klar i tid. Solen sken. Gästerna var glada. Maten var god (tack G) och J blev glad över studentpresenten vi köpt. Dessutom kom han ut med fullständigt studentbetyg, vilket bara cirka 50% av alla ”studenter” gör numera. Bra jobbat!
3. Tidningen kom iväg till tryckeriet.
Visserligen 4 dagar försenad, men jag kunde inte slå knut på mig själv.
4. Räven som gästade lagårn har inte setts till igen…
5. Jag tog mig runt de 9 milen i Motala i lördags. Tjejvättern är med andra ord avklarad! Det tog lång tid och känns ordentligt i kroppen, men jag är nöjd med min insats. Kroppen lagar sig.
I startområdet var jag inte ensam, direkt…
Lite tvekan kan man nog läsa av i blicken… jag var vid detta tillfälle ganska säker på att bryta loppet före målgång. Var trött, oengagerad, stressad över allt möjligt, bland annat pyspunkan på bakhjulet och en cykelkedja som hoppat av..
Utan bullar, blåbärssoppa och cykelpumpning i varje depå hade det aldrig gått.
6. Tog mig tid att hälsa på min äldsta vän P i Jönåker, på resan hem från Motala. Det var ”100 år” sedan vi sågs, men det känns ändå alltid som om det var igår. Så är det med vänner man haft hela sitt liv.
Måste också berätta att min vän P är en helt otrolig tjej. Vet ni vad hon har gjort? Jo, hon har gått ut i skogen, tagit med sig motorsågen och fällt ett stort antal träd. Sen har hon släpat hem stockarna. (Ja, hur hon gjorde det är för mig en gåta!) Monterat fast motorsågen på en slags manick och sedan kört stockarna igenom den och på det viset fått bräder.
Av de bräderna byggde hon sig sedan ett hus! Alldeles ensam! Ja men, fatta!!!
Ps sommarstuga – cirka 200 meter från hennes bostadshus, men bara 100 meter från sjön! Underbar plats att leva på!
7. Idag hälsade hovslagare Rainer på…
… och 18 st barn från ett dagis på Tranholmen.
Fick hjälp med flaskmatningen idag.
—
Och sist men inte minst viktigt…
Min BLOGG fyller 3 år idag!
Dag 7
I natt fick vi besök.
Jag kom ner till lagårn sent igår kväll för att stänga in djuren för natten. De var fortfarande ute och betade, så lagårn var tom. Eller, borde vara tom, sånär som på de nylammade tackorna som fortfarande var i sina lammningsboxar med sina små lamm.
Jag tände lampan och fick, till min förskräckelse, se en räv! Inne i vår lagård. Han var gansk stor och totalt orädd. Tittat på mig, tog en lov runt boxarna med små lamm, slickade sig om munnen och gick sakta ut igen.
Jag stod som förstenad. Bara stirrade.
Inte så att jag är rädd för rävar, men jag är rädd att han ska ta våra lamm. En tacka har inte en chans mot en räv. Hon har ingenting att sätta emot hans tänder. Han klipper lammet innan hon ens hunnit blinka…
Blir det nattpass med bössan i hand, i natt?
Får jag skjuta en räv som ännu inte tagit något av mina djur?
Kommer smällen att höras över hela byn – varpå alla sen vet vad jag gjort?
Jag har ju inte ens löst jaktpass för i år…
Vilka konstiga ”problem” jag har. Känns som från en bok, skriven på 1800-talet.