tankar från hängmattan
Ska prova en ny grej. Att lägga ut en ljudfil på bloggen. Klas säger att jag ska spara den i mp3-format och ”bara lägga ut den”. Jaha.
Har här en liten fil som jag gärna vill att ALLA lyssnar på. Den är varken för tung eller för lång. Klicka här, så kommer den. Hoppas jag. Annars har jag gjort fel någonstans…
Igår kom lösningen. Lösningen på hur jag ska kunna mäta tiden för när jag ska jogga, springa respektive gå i mitt nya löpningsprogram. Det var betydligt enklare än jag trott. Jag hade igår låst fast vid en lösning som jag inte gillade – att ta tid med timern på mobilen. Vad jag inte gillar är att behöva trycka på 1000 knappar, titta nedåt (på mobilens lilla skärm) samtidigt som jag försöker hitta ett bra tempo när jag springer.
Gitz sa ”äggklocka”. Som om det vore världens mest självklara sak. Vilket det ju också är. Det är bara att inse att jag blivit så teknikberoende att jag inte längre tänker på de verktyg jag använde INNAN mobilen/datorn/internet.
Åh, jag gillar verkligen de där MEKANISKA sakerna. Jag föreställer mig en äggklocka som ser ut som ett ägg (tror mig ha sett det någonstans – för länge sen), där man vrider på överdelen och ställer in antalet minuter enligt skalan som är ritad runt äggets ”midja”. (Kan man kalla det som är bredast för midja? Förhoppninsvis, för annars skulle JAG också vara utan.)
Inuti ägget finns det massor av stålfjädrar och kugghjul som ser till att allt fungerar. Sen, när tiden gått ut RINGER den! Ett sånt där mekaniskt ljud. Ett ljud man inte kan välja. (Inser att jag numera uppskattar att slippa välja. Har det gått för långt då?)
Kan man fortfarande köpa äggklockor? Som inte är digitala? Den frågan ska snart utredas. På lunchen, tror jag.
Tack, Gitz, för att du är så LISTIG och vidsynt!
Nej, nu kan jag inte hålla mig längre. Måste skriva av mig.
Först lite bakgrundsinformation.
Igår var Klas och jag på heldags-seminarium, anordnat av Adobe. Det hette ”PDF Expo 2005” och hölls på Vinterträdgården i Stockholm. Vi anmälde oss för att det verkade intressant. Dessutom måste jag snart ta tag i det där med att göra tryckfärdiga pdf-filer i Destillern… jag använder fortfarande Apogee Create från Agfa. Eftersom det fungerar bra har jag inte känt något behov att byta programvara. I alla fall inte jag, personligen.
Nu är det dock så att allt fler annonsörer kontaktar mig för att få ”job-options”-filen till Destillern. Hm… Jag har ingen sån utan har svarat ”kör med standard” och hoppas sen att det går bra. Vilket det också gjort.
I vilket fall som helst talade de inte alls om hur man producerar tryckbara pdf-filer, däremot om allt annat. Vi lyssnade till tanter och gubbar som talade om korrekturfunktioner, dokumentsäkerhet, blanketter – de talade mycket om det ”intelligenta” dokumentet.
Det är just DÄR det kör ihop sig. Hos mig. Intelligent? Vadå?
Jodå, frågan togs upp och besvarades med att ett dokument som ”kommer ihåg” saker och ”vet” vad det ska göra ÄR intelligent. (Vill du läsa mer om hur Adobe ser på saken, klicka här.)
Men jag ställer mig ändå frågande. KAN ett dokument kallas intelligent? Jag tycker inte det. Det är ju en människa (eller fler) som har talat om för det hur det ska bete sig. Det gör ingen ”egen” uträkning, tar inte andra hänsyn än de man gett det möjlighet att ta. Det har inget minne, inga känslor…
Jag slog upp ordet på Svenska Akademins ordboks-hemsida och fann följande:
| 1) BRUK: (numera föga br.) i sht BRUK: filos. som har karaktären av förnuftig varelse, begåvad med förstånd, förståndig; om sak: som har avseende på l. härledes ur förnuftet; stundom: översinnlig; jfr INTELLEKTUELL 1 o. 2. • ATTERBOM PhilH 242 (1835). • Menniskans företräde (framör djuren) ligger icke egentligen deruti, att hon har en intelligent beståndsdel. AGARDH BlSkr. 2: 100 (1837). • Den kroppsliga känslan har sin motsvarighet uti den intelligenta känslan, hvarigenom de rent själiska tillstånden omedelbarligen förnimmas. TRANA Psych. 1: 52 (1843). • Intelligent förnimmelse är det omedelbara medvetandet om en Själens egen affection. Därs. 2: 7 1847. NYBLÆUS Forskn. 2: 576 1881. 2) BETYDELSE: som har god fattningsgåva l. godt l. skarpt förstånd l. vaken tankeförmåga; som lätt inser l. begriper ngt, begåvad, klok, förståndig; skarpsinnig; om sak: som röjer l. vittnar om l. ådagalägger begåvning l. klokhet osv. • Arbetet blir bättre i den mån det blir intelligent och förstår att nyttja konstens hjelpmedel. GEIJER I. 6: 179 (1839). • En intelligent domare (i smakfrågor). CAVALLIN (1875). • Intelligent och bildad var han. TAVASTSTJERNA Inföd. 23 (1887). • Generalen var en ståtlig gammal man med ett intelligent ansikte. LUNDEGÅRD Stormf. 76 (1893). • SvD(A) 1929, nr 272, s. 7. – jfr O-INTELLIGENT. |
Alltså, det står VARELSE. Levande, alltså. Inte ett elektroniskt dokument.
Nu, när jag springer mina 20 minuter 2-3 gånger i veckan, har något nytt infunnit sig. Tristessen. Jag tycker att jag ser samma vyer och hör samma musik. Jag blir inte lika slutkörd efter ett springpass längre. Vilket resulterar i att det inte känns som om jag GJORT något. Jag är helt enkelt inte lika nöjd.
Vad göra?
Nya skor? Ja. Gick igår in i Löplabbets tjejbutik för att köpa nya skor. Fick springa på löpband, blev filmad och analyserad. Tills slut hittade jag SKORNA. Lika fula som de jag hade tidigare, men något stadigare, bättre svikt men framför allt – NYA.
Nytt mål? Ja. Mitt nya mål blir att kunna springa 60 minuter (= 1 mil) utan att dö. Detta beräknas ta 12 veckor. Kan det gå?
Ny musik? Nu blir det lite krångligare. Ska jag behöva göra tre nya låtlistor i veckan? En till varje pass. Det verkar väldigt jobbigt. Finns det något annat sätt att mäta tiden – samtidigt som jag lyssnar på musik – och springer? Får fundera på det.
Planen.
Som det ser ut just nu, planerar jag att starta mitt nya program måndagen den 12 september. Då springer jag min första mil lördagen den 3 december… på pappas födelsedag. I mörker, snö och slask… Ja, vi får väl se hur det går med det. Vädrets makter rår jag inte över.
|
Dag 1
(t ex måndag) |
Dag 2
(t ex onsdag) |
Dag 3
(t ex lördag) |
|
|
Vecka 1
|
10 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 24 min |
10 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 24 min |
20 min löpn
5 min gång Totalt 25 min |
|
Vecka 2
|
15 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 29 min |
15 min löpn
2 min gång 10 min löpn* 2 min gång Totalt 29 min |
25 min löpn
2 min gång Totalt 27 min |
|
Vecka 3
|
10 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 36 min |
10 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 36 min |
30 min löpn
2 min gång Totalt 32 min |
|
Vecka 4
|
20 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 34 min |
20 min löpn
2 min gång 10 min löpn* 2 min gång Totalt 34 min |
25 min löpn
2 min gång Totalt 27 min |
|
Vecka 5
|
12 min löpn
2 min gång 12 min löpn 2 min gång 12 min löpn 2 min gång Totalt 42 min |
12 min löpn
2 min gång 12 min löpn 2 min gång 12 min löpn 2 min gång Totalt 42 min |
30 min löpn
2 min gång Totalt 32 min |
|
Vecka 6
|
15 min löpn
2 min gång 15 min löpn 2 min gång 15 min löpn 2 min gång Totalt 51 min |
25 min löpn
2 min gång 10 min löpn* 2 min gång Totalt 39 min |
35 min löpn
2 min gång Totalt 37 min |
|
Vecka 7
|
15 min löpn
2 min gång 15 min löpn 2 min gång 15 min löpn 2 min gång Totalt 51 min |
15 min löpn
2 min gång 15 min löpn 2 min gång 15 min löpn 2 min gång Totalt 51 min |
40 min löpn
2 min gång Totalt 42 min |
|
Vecka 8
|
30 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 44 min |
30 min löpn
2 min gång 10 min löpn* 2 min gång Totalt 44 min |
45 min löpn
2 min gång Totalt 47 min |
|
Vecka 9
|
15 min löpn
1 min gång 15 min löpn 1 min gång 15 min löpn 1 min gång Totalt 48 min |
15 min löpn
1 min gång 15 min löpn 1 min gång 15 min löpn 1 min gång Totalt 48 min |
40 min löpn
2 min gång Totalt 42 min |
|
Vecka 10
|
35 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 49 min |
35 min löpn
2 min gång 10 min löpn* 2 min gång Totalt 49 min |
45 min löpn
2 min gång Totalt 47 min |
|
Vecka 11
|
20 min löpn
1 min gång 20 min löpn 1 min gång Totalt 42 min |
20 min löpn
1 min gång 20 min löpn 1 min gång Totalt 42 min |
50 min löpn
2 min gång Totalt 52 min |
|
Vecka 12
|
20 min löpn
2 min gång 10 min löpn 2 min gång Totalt 34 min |
30 min löpn
2 min gång 5 min löpn* 2 min gång Totalt 39 min |
10 km eller
60 min löpn Totalt 60 min |
* = löpning i hårt tempo
Jag förstår att detta ser frestande ut att prova. Att börja springa, alltså. Men, om du inte sprungit alls förut, så starta med mitt första program. För säkerhets skull. Kör det 3-4 gånger i veckan. Det gjorde i alla fall jag.
|
Spring
|
Gå
|
Upprepa
|
|
|
Vecka 1
|
30 sek
|
90 sek
|
10 ggr
|
|
Vecka 2
|
60 sek
|
60 sek
|
10 ggr
|
|
Vecka 3
|
90 sek
|
90 sek
|
7 ggr
|
|
Vecka 4
|
2 min
|
1 min
|
7 ggr
|
|
Vecka 5
|
3 min
|
1 min
|
5 ggr
|
|
Vecka 6
|
4 min
|
1 min
|
4 ggr
|
|
Vecka 7
|
6 min
|
1 min
|
3 ggr
|
|
Vecka 8
|
9 min
|
1 min
|
2 ggr
|
|
Vecka 9
|
10 min |
1 min
|
2 ggr
|
|
Vecka 10
|
12 min
|
1 min
|
2 ggr
|
|
Vecka 11
|
20 min
|
–
|
1 gång
|
Sen…
finns det faktiskt en fortsättning. Ett program som ska resultera i en halvmara… Jag vet knappt vad det är och vet inte alls om jag vill komma dit. Men, det finns.
Här satt jag på förmiddagen och skrev ihop lite om hur helgen varit (se tidigare inlägg) – och så glömmer jag det allra viktigaste! Vi har blivit med katt!
Mexxa, heter hon. Är cirka 1 år gammal och har tidigare bott i en garderob hos en av mina väninnor. Tanken var att hon skulle få chansen att uppleva något mer i sitt liv – få se naturen, fånga flugor och råttor. Lukta på blommor och gräs. Se solen. Få nya vänner – det vill säga fåren.
Hon kom igår. I en rosa transportbur, som hon helst inte ville gå ur. Men ok, jag förstår, det är inte så självklart att det som är utanför är bättre. Nej, bäst att ta det i sin egen takt.
Hon installerades i lagårn. Fick ärva Caties mat- och vattenskålar. Fick en ”ny” korg och en egen kattlåda. (Ja, hon lär sig nog att kissa och bajsa ute, men innan hon vet…)
Jocke var nere hos henne igår kväll och visade henne nya korgen, var maten och lådan fanns, så att hon inte skulle känna sig vilsen. Sa ”God Natt och vi ses i morgon!”.
I morse var hon borta.
Vi hoppas att hon tagit sig en uppfriskande morgonpromenad och kommer tillbaka när hon är hungrig eller trött.
Mexxa i sin trygga transportbur…
Lite läskigt med nytt hem, är det…
Det händer ALLTID en massa saker på en bondgård. Det bara ÄR så. I helgen som varit har vi skördat spelt, planterat om blommor, bakat speltbullar, pillat oss i naveln… Trots att det borde dammsugas har vi INTE gjort det. Och, dessutom, utan dåligt samvete.
Det har tagit många år att skaka av sig det – alla ”måsten”, allt som man ”borde”. Men ingen ska komma och säga att det är lätt att känna sig nöjd med det lilla man åstadkommit, men nödvändigt.
När vi köpte gården, för 10 år sedan, tänkte jag att ”idag ska jag göra det och det och det”. När kvällen kom och jag insåg att jag knappt hunnit med hälften av vad jag planerat på morgonen, kände jag mig värdelös.
Efter ett tag inser man att det inte är någon idé att, varje kväll, skälla ut sig själv för det man INTE gjort. Bättre är att känna sig nöjd med det man HAR gjort.
Detta kan man, men lite övning, använda sig av ÄVEN de dagar man inte gjort någinting alls! Jo, faktiskt. Man måste inse att man bara behöver vara OCKSÅ. Det är inte bara ok, det är livsnödvändigt. För mig.
Det VAR stickigt, men jag var bara tvungen att lägga mig ner för att få med både spelten och Håkans skördetröska på bilden. Och blommorna! Ser du blommorna! Man blir lyrisk, de blå Cecoria-blommorna tillsammans med prästkragarna (som inte är riktiga prästkragar, men jag kallar dem så i alla fall). Om det hade funnit ”lukt-web” hade du kunnat känna dofterna av jord och gräs. Mmm…
Vår klippa Håkan kommer och hjälper oss med skörden, trots att tröskan gick sönder förra året han skulle skörda hos oss. Han borde ha blivit skrämd, men inte! Han ställer upp.
Jocke är också en klippa. Och Klas kom också ut en stund! (Hann dock inte få med honom på bild.)
Det är märkligt, men vi har nu haft sol och värme i snart två veckor. Och jag inser att jag ägnar alltför mycket tid till att oroa mig för att det ska ta slut än att bara njuta. Jag VET ju att hösten kommer snart. Behöver inte oroa mig över det. Dessutom gillar jag höst – om det är fint väder. Du vet, så där hög och fin himmel. Friskt i luften. Härligt att andas. Som att dricka Loka, ungefär. Fast bättre.
Catie finns ju inte längre med oss. Annat än i form av aska i en trä-urna. Jag kunde inte låta bli. Jag har skakat på urnan. Det låter mer som grus än som aska… Ska jag öppna och titta? Får man? Är det makabert? Spelar det någon roll? För Catie, menar jag.
Vi ska nu leta efter en fin plats att begrava henne på. En plats som hon skulle ha gillat. Tills vidare står hon brevid Beethoven på flygeln.
Vaknade med ett ryck och trodde att jag hade försovit mig. Och just idag, av alla dagar, på Bengts födelsedag! Det kändes precis som om mobilen ringt (som jag bara ställer den 1 september – då den 2 september är den enda dagen på året då det är JAG som har ANSVARET att vakna först), att jag hade tryck på ”stäng av larmet” och somnat om. Orkade inte sträcka mig efter glasögonen som låg på nattduksbordet, varpå jag inte hade någon möjlighet att se vad det stod för siffror på klockradion i fönstret.
VARFÖR kan jag inte klara av att vakna själv – en endaste dag?
Jag låg och surnade till på mig själv, tittade lite på Bengt – som tittade TILLBAKA!?
Och VARFÖR kan han inte sova – på sin födelsedag!?
Suck. Kisade mot klockan igen. Blev bländad av solen. Hopplöst. Men… vänta nu, står det inte 06.05? Jo, det ser faktiskt så ut. Jag HAR alltså inte försovit mig!
Skuttade upp ur sängen. Väckte två trötta barn. Ner i köket för att brygga te, ta fram tårtan (som Bengt inte vill ha, men väl barnen) och ta fram alla paket. Bengt hade önskat sig ett lås till nya ytterdörren. ”Finns på Jula”, hade han sagt. Pyttsan! OK, det fanns lås, men ingen i butiken som visste hur de fungerade. Vilka delar som hörde ihop. Vad som passar till vad. Butikskillen på Jula kliade sig i huvudet och kunde efter en lång stund konstatera att ”det här kan inte jag”. Nehe. Jag raffsade åt mig några påsar som såg ut att innehålla saker som passade ihop med varandra. Om de sen passar på dörren, återstår att se…
Hade nu ett paket men kände mig ändå inte nöjd. Det kändes futtigt att komma med ETT enda paket. Ett paket som Bengt redan visste vad det innehöll. Dessutom var risken för besvikelse stor, när han skulle upptäcka att det var FEL grejer. (Bengt KAN nämligen sånt här, till skillnad mot Julas personal.)
Barnen och jag beslöt oss för att leta efter något mer. Klas kom med den strålande idén att köpa en dunkudde. Känner mig dock lite osäker på VEM som skulle få den nya kudden – Bengt eller han själv. Men, eftersom ingen kom med något bättre förslag inköptes en mysig dunkudde på Hemtex. Nu kändes det bättre. När jag sen hittade nya sittdynor till matsalsstolarna började det att kännas helt ok. Inte för att Bengt vill ha kuddar och dynor, men det blev i alla fall två stora paket till. Och fint papper!
Vad är det som är så speciellt med födelsedagar? Att man firar sin FÖDELSE och inte att man blivit ett år äldre är ju självklart, men ändå… Det går inte att komma ifrån, en födelsedag känns speciell i kroppen. Lite av förväntan, vilket är konstigt, för är det någon dag på året som alltid är sig lik, så är det ju ens födelsedag. Trots det, känner man sig liksom lite gladare, känner hopp, något nytt…
Och, må han leva i 100 år. För själv tänkte jag bli 78.