Tänker alltid på hur dumt det är att testa flyglarmet regelbundet. Det kan ju knappast vara en statshemlighet vilka dagar det tutar i stan? Och, då kommer väl bomberna. Eller?
Maskars liv
Tänkte på en sak..
Idag har jag dödat. Säkert 100 maskar. I Lill Jansskogen. Det är ju för blött i markerna för de små liven, de kvävs av allt vatten som finns i jorden efter allt regnande. Då krälar de upp och stannar mitt på vägen – där jag kommer springande. Det är OMÖJLIGT att undvika alla. Bra att man inte är mask.
”BOINK” i bollen
Trött och hungrig. Varför kan jag aldrig lära mig att äta – INNAN jag blir panikhungrig? Jag tänker ”nu ska jag nog gå och göra en macka”, ska bara göra det här först… Sen strular skrivaren, telefonen ringer, man kommer in i världens bästa arbetsflyt – och timmarna går.
”BOINK”, säger det plötsligt.
Vad hände nu?!
Det är hjärnan som säger ”STOPP! Jag gör inget mer innan du fyller på med mat.”.
Att inte äta straffar sig alltid – med huvudvärk och kort stubin…
Min kropp försöker tala till mig, men jag lyssnar dåligt.
Jobba på en lördag
Trodde att jag skulle jobbat mer igår kväll, men jag insåg snart att det inte var någon idé – jag var för trött i huvudet och åkte hem redan vid 18.30-tiden.
Därför sitter jag här, på mitt arbete, på en lördag. Det har sina fördelar, telefonen är tyst, mailboxen är ganska tom (sån när som på 5 erbjudanden om att köpa Viagra – billig!) och jag kan därför arbeta ostört.
Idag är det svensk sommar – 12 grader och regn. Klas trotsar vädret och har bestämt sig för att åka ut till landet tillsammans med Gabbe och hans tjej. Vet inte riktigt om det är glädjen över att få köra den nya båten eller om det är nostalgi som drar ut honom i skärgården – denna (för Klas) tidiga lördagsmorgon!
Igår kväll sa jag till Bengt ”kan Klas köra båten alldeles SJÄLV?”. ”Det är klart, han är ju faktiskt 18 år!”, sa Bengt. Och, jag inser att det är svårt att förstå att ens små barn inte längre är så små.
När jag tänker på vad jag fick göra, och gjorde, när jag var i samma ålder kan jag bara konstatera att min mamma inte var lika korkad som jag. Hon insåg att jag klarade av saker och ting, lät mig i alla fall försöka. Tack, mamma!
Fryst föda
Att äta fryst föda verkar vara en ny trend. Tidigare har jag trott att det bara var min galne son, Klas, som äter maten fryst, men nu har jag fattat att det har spritt sig även till hans vänner. (Se CARLs blogg.)
Sannolikt har detta att göra med tiden. Tiden, som vi inte längre har.
Pling, plong!
”Oh, ÄNTLIGEN!” sa Klas. Gissar att det var budet från InWarehouse.
Lugn…
Kom just på att det är helt meningslöst att bli irriterad över sånt man inte kan påverka.
Så, jag började att tänka på kladdkaka:
Ingredienser:
100 g smör
1 1⁄2 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 1⁄2 tsk vaniljsocker
2 ägg
3 dl socker
Sätt på ugnen på 175°. Låt smöret smälta i en kastrull. Ta kastrullen från värmen. tillsätt de övriga ingredienserna och rör om tills allt är välblandat. Häll smeten i en smord form, gärna med löstagbar botten. Grädda i ugnen 30-35 min. Kakan blir låg och skall vara lite kladdig i mitten.
Prova!
”Åka flak”
Visst blir man arg! Vi sitter på jobbet och väntar på en leverans av produkter från InWarehouse – och DE KOMMER INTE FRAM. Detta på grund av ”stopp i trafiken”! Studentflak i hela stan! Vad trött man blir! Har de inget annat att göra en fredagskväll? Städa rummet, till exempel?
1 dygn!
1 dygn!
CARL!
Det kungliga namnet gav Helga sin son. Drougge är EFTERNAMNET. Detta har Carls mor, Helga, informerat mig om via mail. (Klas har visserligen tidigare informerat mig om detta… men jag hade glömt…)
Jag reagerar inte länge på att mina barns vänner inte heter ”Kalle”, ”Anders” och ”Stina”, som de gjorde när jag var barn.
Nu heter vännerna ”Gabbe”, ”Coop”, ”Jonash” och ”Slafs”. Och det är HELT NORMALT.